ett gott ord från bibeln.
om du än måste gå genom vatten, är jag med dig
eller genom strömmar så skall de inte dränka dig,
Om du än måste gå genom eld skall du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig

Det finns dem som tror att man ska ha det perfekta livet som kristen. Eller borde ha. Att allt man gör blir sisådär superbra. Men det är oftast ett stort missförstånd, för ingen har lovat att man ska ha ett perfekt liv. Den som kan ge mig ett bibelord på det får en kexchoklad(:
hursomhelst, ofta är det den bilden man har av andra.. ett perfekt verklighetsförnekande liv. Visst vore det skönt ibland? men det är inte så det funkar, det är inte det som är själva grejen med det hela.

Nu då jag läser religionspsykologi försöker man få bukt med fenomenet att det är så lätt att skylla tragedier och grejer på Gud. Varför Gud tillät si och så. Men då det går bra i livet, man har det bra.. slagit sig ner kanske. Så tänker dem allt som oftast att det var ens egen förtjänst. Att "ödet" varit snällt..att livet ger något tillbaka. etc etc. Det finns en hel del olika teorier om det och det är väldigt fascinerande. För visst är det så ibland.. en sorg, förlust, tragedi etc. så tänker människor ofta.. "varför tillät Gud detta om han fanns?"
enligt min bok så har denna typ av grupp oftast väldigt hög.. självaktning tror jag ordet var.
motsatsen är då låg självaktning och är precis tvärtom.
inget av dem är bättre än det andra. det är en balansgång

men nu rann tiden bort. so long