Fredagsmys med nachos framför let's dance med mina släktingar. Dom är helmysiga och har verkligen öppnat upp sitt hem för mig fastän vi inte kände varann så väl sen innan. De är fina människor och jag är tacksam för var de gör för mig. De är rara och riktiga exempel i mycket.

Gårdagen var också kalas. Mysigt att träffa min kusin. Vi pratade om framtiden, om att leva här och nu och vad vi vart igenom. Folk brukar reagera på hur lätt vi kan ge varandra en kram eller visa uppskattning. Men för mig har det blivit extremt viktigt efter att ha förlorat eller varit nära att förlora nära och kära. Vilket absolut inte tar bort vår tävlingsanda då vi spelar tv-spel eller hur vi försöker håna sönder varandra ibland.

Jag försöker visa för mina vänner också hur mycket jag tycker om dem- på ett bra sätt, det är någonting jag önskar växa mer i såklart.

Jag håller på att ge det här lite tid, jag försöker lära mig vara tålmodig. Att allt har sin tid. Stockholm ska bli min vän- tids nog. Imorgon ska jag träffa Maria och på söndag ska jag få lyssna till Brian Houston som är på Hillsong. Det ska bli kung det här.

"All of my life, in every season You are still God. I have a reason to sing. I have a reason to worship you"

Hillsong united- Desert song