Familjegudstjänsten idag var rolig. Vi fick höra julevangeliet, se allt ifrån eldkonster till tårtätartävling, och massa annat skoj! Efter det var det dags för sockerchocken of the year. Jennifer hade bjudit in ett gäng på födelsedags fika och väl framme väntade american bluberrycheesecake, chokladfudge tårta, bakelser och bullar av alla de slag. Min kakmonstriga sida bara njöt även om jag mådde måttligt illa efter att ha testat allt. Tack tjejer för en grymt trevlig eftermiddag!

Jag var i Umeå i veckan, och förutom möten med gamla och nya vänner, sushi och massa prat var jag på lasarettet en dag. Och det är officiellt, I'm done.  21 års tid av operationer, käk-, tand- och plastikkirurgi är över. Det kändes stort att höra dom säga det. Det är över. Det låter så dramatiskt, men ibland har det faktiskt varit riktigt tufft. Jag är lycklig och jag tycker mitt liv är stort. Mitt liv är fantastiskt!

Får så sjukt dåligt samvete då jag spenderar mina pengar. Speciellt nu när jag inte längre har någon egentlig inkomst. Ett riktigt dåligt i-lands problem, men vad vore vi utan våra petitesser?

De senaste åren har gått så fort. Ett år i småland med en blixtvisit till både korea och usa,ytterligare ett par månader i USA, ännu fler månader i Norge och nu ett par veckor i Korea.

Det är inte fel att ha mycket pengar, att spendera de på saker till sig själv och sin familj. Men samtidigt måste vi komma ihåg den andra verkligheten. Att det faktiskt finns folk som inte har det lika bra. Även här i Sverige.

Hela Korea sörjer över de förlorade soldaterna. Koreaner börjar förbereda sig för krig efter attacken igår, även om det samtidigt vilar en trygghet över att Nordkorea aldrig kommer kunna använda sina kärnvapen mot Sydkorea av uppenbara orsaker. Vi befann oss i Seoul då vi fick höra vad som hänt, alla tvkanalar sände samma typ av nyhetssändning om och om igen.

Galet var lange och langt vi suttit i bil, bat, taxi och diverse. Och galet vilken vacker natur man har fatt se idag. Mysigt att resa ivag aven om det ar lite omstandigt att fixa allt runtomkring. Ar otroligt tacksam i alla fall och anser mig vara otroligt lyckligt lottad :)
I helgen har vi vart pa Hong Island, slanger val upp lite bilder om det finns tid. annars far jag gora det da jag kommit hem.
Imorgon gar vi in i sista veckan, kanns helt galet. 4 veckor gick fort. Sen ar det dags for den bistra verkligheten och beslut som ska tas. Det har till och med varit riktigt avkopplande att inte ha nagon fungerande telefon har.  MEN tanker njuta ihjal mig de sista dagarna. Nu vantar sangen...

Okej, Idag klev vi upp snortidigt (med tanke pa att vi kom hem toksent inatt), jag skulle folja med HyangEun till skolan! Efter tva timmars bussakande och tunnelbaneakande ar vi framme vid skolan. Jag satter mig i biblioteket och forsoker smalta in medan jag laser en bok. Och vet ni vad som hander och som ar valdigt mystiskt?????

Det finns kanske ett 20 tal platt tv langs med en vagg, framfor varje tv finns det tva fotoljer och en dvd eller blueray ar inkopplad till tvn. Likasa horlurar (det ar  ju trots allt ett bibliotek). Jag satter mig framfor en tv for att lasa min medhavda bok, det ar nagra som tittar pa bridget jones men annars ar det lugnt. Helt plotsligt kommer det en tjej, i min egen alder, borjar prata pa koreanska och vill ha min tv!
Jag bara tittar pa henne forst, chockad over att hon har mage att peta pa mig och vifta ivag mig mot en annan tv. Men snall som jag ar lommar jag ivag (efter att ha rynkat pa ogonbrynen och muttrat lite pa engelska at henne). Det fanns atminstone 4 lediga TV apparater!!!! Jag dubbelkollade om jag oavsiktligt hade rakat ta en blueray spelarna. Men icke.

Och sen kanske jag oavsiktligt gav sken av att vara n[n partyprinsessa men valdigt ickefysisk. Grejen har ar att den vasterlandska partykulturen inte finns har pa samma satt. Visst finns det n[n enstaka nattklubb men det ar inte lika utbrett har som i vast. Hursomhelst sa fragade dom (min systers klasskamrater) om partykulturen, men sahar i efterhand kanske dom fragade om vad jag sysslar med. bahahahha.
Sa svart att forsta dom ibland... hahahah.
Och anledningen till att dom tror svenskar ar kalla som sten var da vi gick ifran restaurangen i slutet av deras lunchrast sa haller dom alltid varann i handen, eller gar i armkrok.
Grejen ar att koreaner ar ratt..hm.. fysiska av sig. Dom kramas inte, men dom haller hand, hoftacklar en pa tunnelbanan for att komma forst, och gar i armkrok. Dom fragade om ja tyckte det var konstigt, och jag sa lite.. jag menar, hur manga 26 aringar kanner jag som gar hand i hand med sina vanner?
Sen kom jag pa att det kanske man gor en aning ibland i Sverige ocksa, bara lite mindre ofta.

jaaajaaa. Sa har sitter jag nu, vid en dator jag lyckas sno mig till utan a a och o pa tangentbordet. om 45 minuter ska vi borja dra oss hemat, vi ar hemma vid 5 och da ska vi ivag och ta familjefoto! fyra timmars resvag for drygt 4 timmars skola.. >)

OCH glomde ju beratta om gardagskvallen. Jag har tre fantastiska svenska broder hemma och trodde val aldrig att jag skulle fa en fjarde snall bror. Ni borde vara grymt avundsjuka pa mig :) Min bror har i alla fall, sen han var 16 velat ha en skinnjacka. Forst forra aret kunde han kopa en, sa han fick vanta i 10 ar innan han hunnit b;rja jobba for att kopa en. Nar jag kom hit insisterade han pa att jag ocksa skulle ha en, speciellt da han fick hora att jag hade en fejk jacka hemma. Sa:
Han kor oss (mig han och hans flickvan) till doengdemun (en shoppaholics mekka) enbart for att ga till en vaning dar det fanns sakerligen over 30 sma butiker med skinnjackor for att hitta en jacka till mig. Innan dess hade han bett mig maila over bilder pa vad jag gillade sa han kunde hjalpa mig leta.

I skinnjacks villan var det bra att jag sag ut som en korean. Butikerna som horde oss prata engelska trissade genast upp priserna eftersom dom trodde vi va rika. Da dom fick hora att jag var ifran Sverige (som ar kant i korea for sin valfard) sa blev allt helt plotsligt superdyrt. Sa var taktik var att jag pekade pa en jacka jag gillade, dom fragade pa koreanska vad den kostade, och sen fick jag borja prata pa engelska igen. bahaha, sa kara mamma marianne: du kan fa betala mkt mer om du kommer hit o handlar.

Vi kom hem narmre ett. och just det: min bror jobbar sex dagar i veckan, gar upp vid 6 for att komma hem sent pa kvallen. Visst ar han ganska snall anda? :)

kram

Idag träffade jag och Omma en av hennes vänner. Hon håller på med teer, var lite mystisk och visade konsten att dricka te. Skillnaderna på kinesiskt te och koreanskt te. Nästan som en "Geishas memoarer" eller nått sånt. Det är energikrävande att allting ständigt förs på en blandning av bruten engelska och smattrande koreanska. Måste vara totalfokuserad och läsa av blickar, läten och rörelser för att överhuvudtaget förstå någonting.

vilket också är farsdag!! GRATTIS ALLA PAPPOR, och ett speciellt grattis till världens bästa pappa som är hemma i Vilhelmina idag! Om min telefon fungerat hade jag ringt.

men vad gör man inte, detta är en av min systers skapelser som hon gjorde inför en fashionshow. Hon läser kläddesign vid universitetet. Då hon designar sina kläder tänker på hon vad jag skulle kunna ha (eftersom hon ger sakerna till mig), visst är hon söt?:)

Har nyligen inhandlat ett par mörkbruna läckra stövletter i äkta skinn för inte alls mycket pengar. Sjukt intressant för er att veta.....

Jag är orolig att de ändrade bagagereglerna ska ställa till det för mig då jag ska hem.

I helgen var vi vid östkusten, nära Nordkorea. Havet och stranden var sjukt trevliga men bergen, oj oj OJ säger jag bara. Det var nästan som att jag väntade på att se pandor och grejer komma (som i filmen "den lilla pandan" vi älskade då vi var små). Hösten här är fantastiskt vacker då alla de gula, röda och gröna färgerna lyser så starkt.

Koreansk service heter duga, speciellt om man bott i Norge där serviceminded knappt existerade. Man kommer in i en affär och får thé eller något annat att dricka samtidigt som man går runt och plockar det man ska ha. I större matvarubutiker finns alltid provsmakning av mycket och folk vars jobb är till för att hjälpa en att hitta det man letar efter. De gånger koreansk service kan vara alltför påträngande är i små skobutiker. Jag älskar skor. Men vill gärna titta runt en stund innan, och är ganska noga med vad jag vill ha och inte. Vrider och vänder på vissa skor för att se den från alla vinklar, vilket tycks vara ett hemligt tecken på att man vill köpa dom. :)

De flesta dagar smälter ihop så man håller inte riktigt reda på vad det är för dag. Men idag har jag tagit reda på att det är onsdag;)

Igårkväll drog vi in till Seol, det tog ett tag eftersom trafiken är helt GAAAAAAALEN här. Vi skulle träffa en farbror som för ett par år sen immigrerade till Kanada. Vi for och åt sjukt god middag (ribs och steak) på en restaurang inne i stan med honom och min koreanska mormor som jag träffade förra gången jag var här.

Låt mig först klargöra att gudstjänster i Sverige kan slänga sig i väggen. De en och en halvtimmes mallen som finns hemma finns inte här, GALET vad långt det var. Då lovsången var över trodde jag mötet var över- typ.