Arthur Blessitt
dagens inlägg tillägnas åt mina fantastiska klasskompisar janina, matilda och johan. De är underbara människor och ikväll var det vi igen, precis som första skoldagskvällen.
jag fascineras av olika människotyper. En människa som jag bara kan beundra är Arthur Blessitt. Han är så fruktansvärt tuff. Enligt wikipedia är han en hippie pastor från Hollywood, USA. Jag läste hans bok för ett par månader sedan och hörde honom tala då vi var i LA nu. Det har gjorts en dokumentär om honom, The Cross, som gick på bio under vår tid där och eftersom den förmodligen inte kommer komma till sveriges biografer (hej sekulära sverige) så passade vi på att se den där. Filmen om hans liv.
I slutet på 60-talet började han vandra runt med ett stort kors. Bokstavligt talat, ett fett kors och i änden på det ett litet hjul så det inte blev så tungt. Han började i USA och sedan har han vandrat runti hela världen. Och då menar jag hela världen, varenda land. Han bar korset till alla länder i världen, berättade om jesus och bad för människor. Det är sjukt galet. In i iraks och irans hjärta. Nordkorea och andra ställen som egentligen är helt omöjliga att ta sig in i.
Men det som berörde mig mest var inte att han kom med i Guiness rekordbok, eller de sjuka ingripanden som skedde under resorna, Alltifrån kidnappningar till mordhot och bomber. Utan i slutet på filmen, sitter han, Arthur Blessitt och berättar om sina sista steg. Under tårar hävdar att han inte är värdig, men att han fullföljde loppet. Han gick hela vägen och bar korset ända hem.
Det berör mig
Att en människa, så sprudlande, så häftig (tänk en hippie pastor, vilken vilde de måst ha varit) gråter för att ha blivit använd av Gud. Det tog en massa år, han är inte världens yngsta människa nu.. det har tagit lång tid att fara till varenda land på jorden. Men för honom var det värt, för honom spelade det ingen roll. Kan man något annat än beundra karln?!
Det är svårt att förklara, men hans hjärta, hans ödmjukhet fastän han har gjort helt otroliga saker, är någonting som har förändrat mitt hjärta. Att se hans ärliga hjärtelängtan att tjäna, får mitt hjärta att värka lite extra. Inte att bära ett kors runt hela världen bokstavligt talat, men att gå ett steg till med Gud. Eller femtioelva men någonstans måste man börja:)
Då jag drömmer om min höst, försöker planera och lösa det praktiska så kan jag mitt i mitt rus över att göra en sån galen sak, få kalla fötter och känna att jag inte kan, klarar av eller fixar det. Mina känslor springer hit och dit med mig med andra ord.
Men ja vet, jag vet i mitt hjärta att med Guds hjälp så är ingenting omöjligt. Och jag måste bara få besluta mig för att det ska gå, det känns inte alltid bra. det är inte alltid lätt
men det kan fortfarande vara rätt
Jag tänker inte bli en ny Arthur Blessitt, var inte oroliga gott folk. Var och en har sin väg att vandra genom livet. Men jag vill beröras så djupt att jag inte kan låta bli att beröra andra. Jag vill ha äventyr med Gud
Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och vara nöjd. Nöjd att jag gav allt och tacksam för att alltid ha Gud vid min sida
it's coming..
Nuet är bra, hösten kan bli riktigt FETBRA om det vill sig :D
påsklov
blir påsklov från bloggen också. Tillbringar tiden tillsammans med fina Sofie ifrån Sthlm <3 , har vart ett par dar i klimpfjäll, idag blev de umeå en snabbis och imorrn far vi vidare mot sthlm och innebandy SM finalerna på lördag. underbart
Sent omsider på söndagkväll kommer vi till Jönköping.
VI HÖÖÖÖRES
back in sweden
Vi har bott på dreamcenter och fått ta del av deras arbete. Vi har fått dela ut mat till hemlösa och människor som verkligen behöver det, plockat upp skräp och städat i kvarteren runtom DC, vi har gått runt till familjer som behöver mat och annan hjälp, delat ut pizza och godis. Vi har vart ute med metrokids i förorterna och underhållit barnen. En söndag for minst ett halvt dussin bussar ut för att hämta upp familjer till kyrkan, som annars inte hade möjlighet att komma. Vi har städat förråd och sjungit gamla abbalåtar, träffat och pratat med människor med såna öden man bara läser om, eller möjligtvis ser på film. Det har varit varmt och vi har jobbat hårt tillsammans.
Vi har gjort något som verkligen betyder något
Dessutom har vi hunnit med att besöka sju, åtta nio olika typer av kyrkor. Vi har vart i en helsvart kyrka (Vilken förövrigt är bland annat stevie wonders och denzel washingtons hemförsamling) med världens största gospelkör (tycker jag) och hur skön pastor som helst. I slutet på predikan så sjöng han omväxlande med pianisten, snacka om fördom som uppfylldes;) Sen har vi rockat loss i Angelus Temple där vi fick turen att höra Coffey sjunga och spela. vi har suttit ner i nattklubben Mayan (känd från filmer) och hört innerliga och hjärt-ärliga funderingar om Guds kärlek. ¨Vi har fått fascinerats av en kyrka i saddleback som är så stor att dom måste ha eget trafikljus. Newport beach i Orange County är första hillsong kyrka jag vart i..
Alla dessa kyrkor har varit olika typer av församlingen. I upplägget, vilka man vill nå ut till och i vilken stil man har. Alltifrån en mer casual surfkyrka till en stor fet kyrka där alla är bröllopsklädda varenda söndag. Från kyrkor där man tar emot alla till kyrkor som har specificerat sig på vilken grupp man vill nå ut till. Vissa kyrkor har man gillat mer och andra mindre, men i alla kyrkor har det funnit något bra.
Och I alla kyrkor vi besökt älskar man Jesus., inifrån och ut.
Dessutom har vi hunnit med ett besöka olika stränder, Malibu, Santa Barbara och Santa Monica. Jag har köpt glass på den välkända piren i santamonica, åkt helt galna bergochdalbanor på Six Flags som fullständigt pissar på allt va grönalund och disneyland heter. Vi har strosat runt på Hollywood, Walk of Fame och tittat på kändis-stjärnorna, tittat på husen i Beverly Hills och stekt i solen och vädret i Newport, O.C. Jag har shoppat en del också, fastän dollarn inte är världens billigaste så har jag lyckats hitta endel grejer. Köpte bland annat ett par airwalk shorts till lillebror för knappt 160 kronor. Inte illa pinkat det heller. Dessutom har jag vart på min första NHL match. Dallas Stars mot LA Kings.
På två veckor har vi hunnit med mycket. Och jag har säkert glömt hälften nu. Sömnen har vart knapp och maten har vart fet och sockrad, men fy vad bra de har varit! Min klass är oslagbar, och det har varit ett riktigt äventyr att uppleva allt detta med dem. Det är ett minne för livet.
tack Jesus för en otrolig upplevelse.
(bilder kommer förr eller senare upp på facebook. )
