vad finns det för intressant att berätta idag då?
tja.. min halvt brännskadade hud börjar lossna nu, och under det kommer en röd hud. Iaf vad det ser ut som nu. Jag hoppas på det är normalt, men bättre med ny hud än förstörd hud som blivit utsatt för 180grader.
annars har jag skickat iväg fotoalbumet idag, var förbi en sväng på strandskolan för att kika ifall de hade gamla skolkort. och visst minsann fanns de kvar i evas gömmor:) Vilken nostalgi det är
Fixat in deklarationen och allt därtill..
vart ute på en härlig promenad med tovven...och vovven:)

har beställt hem en mindre hög med språkkurser på koreanska. beslöt mig för att testa TVshops mirakelpuder. Hade velat beställa en del till lägenheten, och lite nya vårkläder. Men slängde in mestadels av lönen rakt in på sparkontot. Det kändes tråkigt, men jag vet hur nöjd jag kommer vara sen för att ha lyckats spara ihop så pass ändå.

idag då jag var på biblioteket och såg många flyktingar. Så slog det mig vad fascinerande det är. Och hur mycket man kan lära sig av varandra. Av varandras öden, kulturer och seder. Det är inte lika lätt att klaga på en finne då man känner någon som fick sitt ben bortsprängt. Eller klaga på sina syskon då man vet någon vars hela familj fortfarande är kvar i ett land som är fullt av krig och elände. Man blir lite klokare, visare och lite mer eftertänksam bara. Kanske kan man säga att man blir en bättre människa av att lära känna andra?
Kulturell mångfald som det så vackert heter.
Sen kommer det väl alltid finnas vilhelminabor som gör sig lustiga över dem, hånar, tycker illa om och bara allmänt är elaka mot dem. Vissa skämt är inte roliga, de är.. ganska omogna faktiskt. ..Är inte det att vara patetisk i den allra renaste form? Fast egentligen så blir jag mest upprörd. och lite rädd. För jag vill inte vara sån. absolut inte. jag vägrar!!!!
jag vill inte vara en sån som bara tänker på mig, mitt och mina. Att jag ser upp till mig själv så pass mycket att andra inte är värd ett dyft. Eller att man inte kan lyfta ett lillfinger för att hjälpa till.
Om jag blir sån, så lova att slå mig hårt. Eller åtminstone säga till
För det krävs så lite.. jag var chaufför åt ett par arabiska kvinnor en dag. Visst kostade det lite tid och engagemang, men det var ganska trevligt. Dessutom var de så väldigt tacksamma. Nu har jag lärt mig att fråga "hur mår du?" på arabiska dessutom
Det jag menar är, att det är lätt att glömma bort världen då man har mycket med sitt eget. Men vem vill leva ett liv där man bara är till glädje för sig själv? Jag funderar över..
vad är man för typ av människa om man är så? Tycker folk verkligen om en då... eller står dom bara ut med en?
o sen funderar jag över om det är hemskt av mig att inte vilja vara som såna människor.. för såna människor respekterar jag inte bara.
hrm..

nu blev det för mycket i hjärnan
bäst att sova:)

så är albumet näst intill klart. Imorgon skall de sista justeringarna göras innan dess resa påbörjas runt halva jordklotet. Destination? Suwon, Sydkorea
Började hela albumet med ett kort brev, innan jag fortsatte med kartbilder på europa och sverige. Eftersom fotona är i åldersordning är jag en liten kamikaze baby med näst intill rakad skalle i början, och i slutet en lycklig människa med så mycket att vara tacksam för!

Detta är min början, översatt från engelskan:

Kära familj
I detta album har jag försökt visa er utvecklingen från en liten bäbis till en ung kvinna. Det har inte alltid varit lätt, men i varje svårighet har jag lärt mig något. Jag har lärt mig att vara tacksam för det jag har, och att man aldrig någonsin ska ta något eller någon förgiven.
Var lektion har varit från livets skola, mitt liv.

Jag kan inte förklara med ord, mitt hjärtas känslor då jag hörde om er. Jag tackar Gud varje morgon för vår kontakt. Den betyder mycket för mig, mer än vad jag kunde tro.
Jag gjorde detta album, så ni kunde få en glimt av mitt liv och hur det sett ut. Ett gott liv med mycket kärlek, vänner och glädjeämnen. Jag hoppas ni uppskattar det.
med all kärlek //woo jung

Det är min början, och jag ser fram emot vår fortsatta resa tillsammans. Även om det även kommer innebära jobbiga nyheter. Redan nu kan jag känna av hur svårt det kommer att bli att bo här, och veta om trubbel och sjukdomar därborta. Trots allt är de, människorna jag inte har minnen av, en del av min familj

Jag har försökt skriva det här inlägget fler än en gång nu. Men orden vill inte riktigt fastna på papperet, bildligt talat. och vad finns det egentligen att säga? Blev glad då jag såg att jag fått Hei Young's brev imorse. Men där borta går inte livet som på rosor. Blev ledsen då jag läste vad min birthfather hade för sjukdom, så nu har jag ägnat halva dagen åt att deppa åt livets kringelkrokar.
Sedan insåg jag att det inte hjälpte att jag var nere, så jag försökte rycka upp mig istället. och här sitter jag. Med nyfärgat hår och tårar i ögonen. Vilka petitesser man funderar över..
Visst insåg jag väl att med det goda kommer det onda också. Men någonstans hade jag väl en förhoppning.

Helgen har varit helt okej, innebandy efter jobbet på fredagen
lördagen bjöd på lugnheter, hade fika bjudning innan vi for ut och körde en sväng. Hamnade som chaffis ute i malgovik och satt och socialisade med en gammal klasskompis medan jag väntade på att få köra hem, jobb igår och trötter idag :)

Visst vore det roligt att kunna fara till korea nästa sommar, men ser man på det lite realistiskt kanske det är bättre att vänta till våren 2010. Först och främst är det ju den välkända våren där... med alla körsbärsblommor som blommar ut. Men sedan har jag då ett halvår drygt på mig att jobba och spara pengar till resan (efter jag avslutat bibelskolan) Någon föreslog att jag skulle testa sälja grejen som en programidé till ett produktionsbolag, men nja..
Något jag däremot funderat över är SWS's arbete med FedEX. De ska göra ett program där det utses 15 deltagare (20-35 år, adopterad och aldrig varit i korea) En inbjudan till sitt födelseland för att få en bättre förståelse etc. för landet..  "Welcome home" tror jag programmet skulle heta... Man skulle ansöka in och fick reda på i början av juni om man blivit antagen. Det "enda" man behöver betala själv är en del av flygbiljetten, SWS bidrar till viss del...
Tror ju inte ens det kommer gå på tv här i sverige så på det viset är det ju helt lugnt.. Men ja, låter ju lite galet ändå.. & sen är det nog väldigt många som söker.. lite knasigt är det, eller är det jag som är fånig?

nåja.. nu är jag toktrött. Ha en trevlig helg!

choklad deluxe. Sen jag börjat med lite mörkare choklad så börjar jag tycka att marabou's mjölkchoklad smakar.. billigt och blaskigt. Det är lite synd, men mmm

det verkar gå jättefort för SWSP att översätta ifrån engelska till koreanska men tvärtom tar det bra mycket längre tid. Dessutom upptäckte jag att syster skickat bilder som jag inte hittat åt.. Man ser ansiktet tydligare, och jag känner att vi inte är så lika ändå. Hon har mycket rundare ögon än vad jag har och helt annan form på huvudet. Persiko kinder typ.. jag har.. äppelkinder

men nu är klockan mycket. Imorgon blir det en dag i lycksele. Är sugen på lite badlakansset och handdukar... och lite annat smått och gott:)  får se vad man prioriterar..

(förresten tycker jag det är jätteroligt då ni kommenterar så har man någon hum om vilka som läser)

godnatt!

ja, så tänkte jag slänga in ett inlägg såhär precis innan sovdags. Som förövrigt är alldeles för sent. Nåväl, har vart i Stinas lägenhet och försökt hjälpa till så gott det går. lärt mig en del om försäkringar och annat nyttigt =)
jag ska skicka in ansökningarna till skolan så fort jag fått personbeviset ifrån skattemyndigheten, och då jag författat mitt personliga brev. Det är inte det lättaste

försöker leta lägenhet därnere men det är ganska jättesvårt. Har jag riktigt tur har jag någon på G, men då ska det vara tur och bönesvar ifall jag får den! :)

hoppas på lika härligt strålande väder imorgon det har vart hititlls. underbart
man blir så glad och lycklig av solens värme

men nu ska ja kvälla
godnatt