vad finns det för intressant att berätta idag då?
tja.. min halvt brännskadade hud börjar lossna nu, och under det kommer en röd hud. Iaf vad det ser ut som nu. Jag hoppas på det är normalt, men bättre med ny hud än förstörd hud som blivit utsatt för 180grader.
annars har jag skickat iväg fotoalbumet idag, var förbi en sväng på strandskolan för att kika ifall de hade gamla skolkort. och visst minsann fanns de kvar i evas gömmor:) Vilken nostalgi det är
Fixat in deklarationen och allt därtill..
vart ute på en härlig promenad med tovven...och vovven:)

har beställt hem en mindre hög med språkkurser på koreanska. beslöt mig för att testa TVshops mirakelpuder. Hade velat beställa en del till lägenheten, och lite nya vårkläder. Men slängde in mestadels av lönen rakt in på sparkontot. Det kändes tråkigt, men jag vet hur nöjd jag kommer vara sen för att ha lyckats spara ihop så pass ändå.

idag då jag var på biblioteket och såg många flyktingar. Så slog det mig vad fascinerande det är. Och hur mycket man kan lära sig av varandra. Av varandras öden, kulturer och seder. Det är inte lika lätt att klaga på en finne då man känner någon som fick sitt ben bortsprängt. Eller klaga på sina syskon då man vet någon vars hela familj fortfarande är kvar i ett land som är fullt av krig och elände. Man blir lite klokare, visare och lite mer eftertänksam bara. Kanske kan man säga att man blir en bättre människa av att lära känna andra?
Kulturell mångfald som det så vackert heter.
Sen kommer det väl alltid finnas vilhelminabor som gör sig lustiga över dem, hånar, tycker illa om och bara allmänt är elaka mot dem. Vissa skämt är inte roliga, de är.. ganska omogna faktiskt. ..Är inte det att vara patetisk i den allra renaste form? Fast egentligen så blir jag mest upprörd. och lite rädd. För jag vill inte vara sån. absolut inte. jag vägrar!!!!
jag vill inte vara en sån som bara tänker på mig, mitt och mina. Att jag ser upp till mig själv så pass mycket att andra inte är värd ett dyft. Eller att man inte kan lyfta ett lillfinger för att hjälpa till.
Om jag blir sån, så lova att slå mig hårt. Eller åtminstone säga till
För det krävs så lite.. jag var chaufför åt ett par arabiska kvinnor en dag. Visst kostade det lite tid och engagemang, men det var ganska trevligt. Dessutom var de så väldigt tacksamma. Nu har jag lärt mig att fråga "hur mår du?" på arabiska dessutom
Det jag menar är, att det är lätt att glömma bort världen då man har mycket med sitt eget. Men vem vill leva ett liv där man bara är till glädje för sig själv? Jag funderar över..
vad är man för typ av människa om man är så? Tycker folk verkligen om en då... eller står dom bara ut med en?
o sen funderar jag över om det är hemskt av mig att inte vilja vara som såna människor.. för såna människor respekterar jag inte bara.
hrm..

nu blev det för mycket i hjärnan
bäst att sova:)