with a strength to carry on
jag vägrar gråta mer.
för jag hatar att gråta och jag vet inte varför
tror inte jag har gjort det sedan..nyår?
försöker tänka positivt.
men jag kan inte låta bli att tycka att det är mycket nu
i veckan som återstår har jag fem prov + en redovisning i PsykologiB.
och så allt som hände idag. vilket gör att skolan bleknar i all sin stress
fixade till här hemma som en galning för att slippa tänka.
under ett människoliv hinner man mista så många.
det tar på hjärtat.
nästan så det känns jobbigt att älska människor
- man vet aldrig då de försvinner.
å andra sidan.. hittar man ständigt nya vänner
nya människor att tycka om
Ni är mina hjältar
feel my heart movin' on
och tom känner jag mig.
hjärtesorg och huvudvärk
idag är ingen bra dag.
jeremycamp- I still believe
the things we had but didn't see
jag vill inte ta ut det värsta.
men det är svårt.
därför tänkte jag gå ut å promenera en stund.
rensa tankarna lite...
känns tungt nu.
men när jag faller, faller jag mot Dig
och det känns tryggt
suck
som om jag verkligen har nå liv som uppdaterar tre gånger på en dag.
nu är klockan över 00.00 men ändå.
rock i all ära.
men musik som tex.
Time to say goodbye med Andrea Bocelli och Sara brightman är..obeskrivlig
det är inte musik- det är djup
det är kunskap. och massor med högaktningsfull talang.
jag gillar musik åt det klassiska hållet också. men även ultraklassiskt.
såsom Bach, Mozart och Beethoven.
det är musik på en avancerad nivå.
det är musik som berör.
jag sitter bara och njuter.
crescendo!
..................
hjärtat värker lite.
jag gillar inte kyrkogården under det mörka vinterhalvåret
förlåt
jag gillar inte att det blåser så mycket.
för då man står framför en gravsten, står tiden stilla
och vinden är som en iskall orkan
jag trodde det skulle kännas bättre efter ett par besök
men illamåendet blir värre.
förlåt
trots allt.
känns det på något sätt lättare.
får jag känna så?
eller är jag dömd att ha dåligt samvete
- om jag någon gång
skulle råka glömma för en stund?
jag tror inte det.
för kärlek försvinner inte.
den blir kvar i hjärtat, färgar det rött.
"Move on, be brave
Don't weep at my grave
Because I am no longer here
But please never let
Your memory of me disappear"
jag lovar.
......
tack Gud.
för din omsorg.
vissheten gör mig stark
och jag tror
att någon gång
hittar jag alla svar
krönika
jag ska skriva en krönika imorgon, det känns jobbigt.
nåja,
jag läste precis en artikel om att den katolsk-ortodoxa kyrkan säger till AIDS-sjuka människor i afrika att inte ta sin medicin för att istället för behandling av heligt vatten. Denna behandling funkar tydligen inte om människorna samtidigt tar medicin.
jag tycker det är fruktansvärt att människor skall behöva välja mellan sin medicin och sin religion. den Gud jag tror på gör inte skillnad på människor vare sig dom tar bromsmedicin eller inte. Jag förstår inte vad ledarna, bland annat påven, sysslar med. Den människa som kan peka ur var i bibln det står att familjeplanering och preventivmedel inte får brukas, gör det väldigt bra. för det finns inte!
usch så irriterande.
stackars sjuka människor.
något som också gjorde ont var att se uteliggarna i stockholm. Jag tycker det är så hemskt att det ska vara så, och då finns det tusentals platser där det där femtioelva gånger värre. usch.
jag vet inte, men jag har väl aldrig varit den människa som lever ett stilla liv i en förortsstad och fina traditioner. Till viss del kanske. Men någonstans inom mig har alltid den upproriska människan funnits. kanske märktes det tydligare då man var mindre, nu är jag äldre och jag känner igen känslan.
revolt
jag tror att man kan förändra saker. sitt samhälle, sin skola.
det var länge sedan jag trodde starkt.
jag vill förändra
