oj
Jag har redan fått svar ifrån Hye Jin från sydkorea. Tydligen kom telegrammet fram och hon har träffat min biologiska mamma. Jag ska få ett brev så fort hon skrivit det, och dom översatt.. vilket kan ta ett tag vad jag förstått. Men vadå, det känns.. konstigt.
En del av mig är fortfarande misstänksam. Tänk om dom bara hittat på allt? För att göra mig nöjd? O så bara låtsas dem för att inte göra mig besviken eller någonting.
En del av mig är glad, för det betyder att jag har möjligheten att kanske få brevväxla med min biologiska mamma, visst vore det ganska grymt?
Men som sagt... det känns ändå inte riktigt.. på riktigt. Det har som gått för lätt. Så lätt att jag blir misstänksam..
nåja
vi får se
full fart
nu ska jag springa iväg in i duschen innan jag tar mig tid att svara på era kommentarer :) hittills i veckan har jag jobbat på dubbla jobb. Så först har det blivit 6-8 timmar ¨på förskola innan 4-5 timmar på Frasses. Vilket resulterar i att jag ställer klockan på 06.30 och försöker åtminstone somna innan midnatt. Imorgon & på fredag blir det bara ett av jobben så är jag ledig helgen sen. Känns underbart skönt !=) även om det är vansinnigt bra att jag får jobba.
det jag tänkte berätta innan jag drar iväg igen är att jag fått svar ifrån Hye Jin från Swspas. Ni vet, den sydkoreanska organisationen jag anlitat för att hitta min biologiska familj. Hursomhelst, jag läste hennes mail idag och det verkar som hon hittat dom i suwon. Det gick inte så bra att ringa till dem men hon hade skickat ett telegram och skulle höra av sig om dom svarade.
Så ja, nu lär det väl dröja ett tag till då... Försöker förbereda mig på att dom inte vill veta något av mig över huvudtaget, för att inte bli besviken.. men innerst inne hoppas man ju alltid på det bästa...
jag tycker det är spännande. men mamma tycker nog det är mest spännande. Som motpol har vi pappa som fastän han tycker är spännande är orolig över att jag kommer bli sårad.
Men jag tar motgången den dag den kommer...
en söndag
Det var väldigt intressant måste jag säga, jag har ju lite nu och då haft funderingar på att göra någonting liknande. Har haft tankar att åka ut med något missionsteam, eller som volontär. Att försöka göra någon skillnad där det behövs.. hjälpa andra som har det sämre och försöka ge de som behöver, ett bättre liv. VIsst vore det ganska kul? och nyttigt, och jobbigt.. men lärorikt också!
Om ni hänger med i nyheterna så har ni säkert inte missat att en mobb serbier brände ner delar av den amerikanska ambassaden. Det är svårt för kristna där nere att hålla gudstjänster i kyrkan på grund av pressen och trycket därnere. Gamla kvinnor kan inte alltid komma på söndagarna för att människor kastar sten på dem då de inser att de ska till kyrkan. Så ibland håller de sina möten hemma i husen.
Det är nästan så att man inte förstår hur bra man har det ändå.. hur tacksam man egentligen borde vara. En annan grej som är på G därnere är deras jobbstruktur. En organisation går ut på att ge bort en svensk ko, som snart ska kalva. Vad man då gör när man fått den kon är att man ger bort kalven till närmsta granne. Så att även grannen kan få ett lite bättre liv. Då får dom mjölk och kan göra ost som dom säljer på torget.
Enligt någon undersökning är serbier ett av de mest hatade folken, och just därför vill de dit. För att göra en skillnad, och visa kärlek. Hjälpa dem och vara ett stöd för de församlingar som finns där. 30 % lever under fattigdomgränsen.,.,. vilket jag tror är under 1 dollar per dag. Sju kronor alltså, och här går man omkring och klagar..
VIsst är det ganska otroligt? Jag imponeras hur mycket som helst av såna människor. De inspirerar mig verkligen. Efter mötet bytte jag några ord med honom och blev ännu mer imponerad. Vilka människor! Tänk att åka till ett ställe, där det är rent av farligt att tro på Gud.. trotsa all press och försöka hjälpa till så gott det går.
det är sånt jag tycker är coolt. Innan jag dör vill jag hinna med något liknande.. känna att jag gjort något större med mitt liv än just mitt liv. Jag menar inte att det är fel om man inte vill göra så.
Men jag känner att jag vill det
!!!!
har suttit och försvarat islam hela eftermiddagen:P mot västerländsk inskränkthet som att alla islamister och muslimer är militanta extremister. Då har man inte vidare kunskap om nånting.. usch för såna fördomar. Det finns ju extrema katolskkristna människor som är lika dumma som militanta extremister.
o så har jag tjafsat mot påståendet att alla muslimer får inpräntat i sig att man kommer till himlen om man blir självmordsbombare.
fel
i koranen står det att man kommer till himlen om man lider martyrdöden. Ungefär samma sak står i bibeln faktiskt. men det behvöer inte betyda att det är rätt att smälla upp sig själv och andra.
SUCK
jag är ju inte ens muslim :p
det är ungefär som att påstå att alla blondiner är dumma i huvudet. Klart det finns såna, men det behöver ju inte sitta i hårfärgen.
nyttigheter
nu känner jag mig effektiv. Idag hann jag precis baka en kladdkaka a la evve innan Lena och Tobias kom förbi en sväng. Det var verkligen trevligt måste jag säga... Fikade och pratade i största allmänhet. Då de påbörjade sin resa hem till umeå så for jag o jobbade ett par timmar.
Nu är jag hemma och ska fixa klart affischen för www i helgen. jag är egentligen inte någon affischmaker men vår ordinarie hade så mycket att göra, så man får försöka ändå:)
nåväl.
en söndag
att jag kanske kunde få vara en skillnad i det du är i. men på sistone har jag insett,
att mina misslyckanden även påverkar dig och att jag inte riktigt klarar av att göra dig lycklig.
förlåt
