Då Norge kallade på mig så kallade dom på mig och en väska med max 20kg bagage. Det är en rätt klurig utmaning, att flytta till ett annat land & max ta med sig en väska. Jag fick lämna många böcker och andra trevliga saker hemma. Plattången fick ge upp sin plats för hårfönen etc. Något som jag saknar här ute på min åker förutom mina bak- och kokböcker är mina Criminal Minds säsonger. I brist på annat sisåhär en ledig torsdag drömmer jag mig bort om att ha dessa två säsonger i min ägo





Dessutom har jag hört ryktas om att Leila släpper ännu en fantastisk kokbok till våren. Risken är stor att även den kommer läggas in i min Leilas-underbara-böcker- samling. Mums!

Vulkanen fortsätter att spruta ur sig aska och elände, och börjar dom andra vulkanerna också få utbrott blir det inte så roligt. Jag har fortfarande inte hittat någon cykel, och dålig information har fått mig slösa många kronor på buss/tåg hit och dit. Men det spelar ingen större roll i nuläget, för det pirrar i magen.

Framtidshopp har börjat infinna sig, även om det är många månader kvar av möda och slit. Men det känns underbart, det kanske finns en plats för mig därute nånstans i världen också. Jag vet inte riktigt exakt vad som kommer hända, men det kommer bli bra. Min koreanska mamma skickade ett hyfsat välkänt citat till mig som går:
God, give us grace to accept with serenity,  the things that cannot be changed, courage to change the things that should be changed, and the wisdom to distinguish one from the other

Vi har friheten att göra vad vi vill med våra liv, vissa kanske har fått andra förutsättningar än andra. Men alla kan vi vara med och bidra. Göra en skillnad i nuet. och framtiden, här kommer vi!

Jag har blivit så van att leva som mig. Att vara lite annorlunda, göra det oväntade och smått galna.. att inte nöja mig utan hela tiden söka efter mer. Kämpat mot mångas oförståelse och tyckande att det jag gör är onödigt, idiotiskt... Jag är så van att gå mot strömmen, att jag glömde bort hur skönt det var att ibland få bekräftelse.
Ett liv utan kamp, och plötsligt är jag helt lost. Ibland kanske kampen går så långt, att när stunderna kommer och man egentligen bara kan njuta, så blir jag helt förvirrad och börjar fundera om jag är fel ute nu. Då är man skadad på riktigt.

Hursomhelst, för ett par dagar sen hade jag en fin konversation med en människa som betyder allt för mig. Han sa små saker som fick mig åter tillbaka.. se var jag faktiskt kommit ifrån. Vad jag kämpat mig igenom och uppoffringarna jag gjort. Så jag fortsätter kämpa, och arbeta hårt för det jag tror på och vill uppnå. Jag står ut att vara i Norge, en början på en framtid. Min framtid.

Igårkväll då jag cyklade hem från mitt sena kvällspass så tyckte jag det var så skönt att det för en gångs skull inte spöregnade. För jag måste erkänna något, jag har verkligen blivit irriterad över att behöva cykla 40 minuter i regn och vara blöt som en råtta då jag kommer på jobb, eller hem från jobb. Men igår var det fint väder, solen sken och det var nästintill varmt ute! Men så insåg jag att det blåste desto mer, och att cykla i motvind är även det ett projekt. Så kontentan förutom att man aldrig är nöjd, är att då det regnar och är skit, så missar man ibland det positiva. Som att det inte blåser:)Så då det regnar i ens liv, kan man kanske uppskatta att det inte blåser..

annars går livet på vår åker rätt bra. Har nått flera lowpoint (som att vakna, och äta lite chips det första jag gör..) Sen är det fortf. lite pappersarbete, väntetid och besök på banken som ska klaras av. Heello Norway. Sen är det lite trist att mina och karlmans jobbar-tider går omvarandra de närmsta veckorna. Men that's life.

/E

Jag kan tycka det är lite kul om jag känner någon som är bakgrundsdansare för Britney spears (& då gillar jag inte ens brittan), eller att stöta på George Clooney utanför kodak theatre.. Jag menar, det är människor som så många känner igen, som har offentliga yrken och är (förhoppningsvis) duktiga på det dom gör.
Visst skulle jag vara stolt att ha Nicolas Cage som farbror eller nått;) Men låt mig då berätta om någon som jag verkligen beundrar.

Hon heter Frida och är den raraste stockholmaren du kan hitta. Hon är en av mina bästa vänner & något hon gör som jag fascineras av, beundras av.. är att påverka sin omgivning. Ett ljus i mörkret kan låta som en alltför välanvänd klichée. Men den passar så bra in. Släng in en Frida i vilket sammanhang som helst, och det blir så mycket bättre. Så mycket klarare och så mycket mer.. kärleksfullt. Ödmjukare och mer icke-självcentrerad människa har jag nog aldrig träffat, visst är det fantastiskt att vi är vänner?;) Jag har upptäckt hur otroligt mycket jag har att lära av henne, & en orolig själ som min bara toknjuter då jag får vara i närheten av en sån lugn och kärleksfull människa som henne.

Smygler då jag träffar människor som är alltför kändisfixerade. För jag är också stolt, för jag känner Frida

/Evelina

För drygt en vecka sen bytte jag och Stina ut vårt rum på langbolgen, till en vindslägenhet ute på vischan. Även kallat moreppen. Vi har ett rum med grön heltäckningsmatta , tv och med Stinas dvd klarar man sig långt.   
På vår vanliga 2timmarspromenad till Shell igår pratade vi om hur galet det var att vi är här. I norge, för att jobba mot ett mål. För vi vill egentligen inte bo i Norge, men vi peppar varandra och påminner oss själva om varför vi är här.
Samtidigt som man försöker drömma, och planera framtiden får man ju inte glömma att det faktiskt är nuet vi lever i. Även om mitt nu innebär att sitta på en åker, och jobba på en flygplats så kan det blir något gott av det också. Arbetsmiljön är förträfflig & jag tror jag kommer trivas bättre och bättre. Speciellt om jag hittar mig en cykel.

Det har blivit en annorlunda påsk, men den har inte undgått mig. Att det var en sån vanlig dag, som något så ovanligt skedde. Många påminns om det fantastiska Jesus gjorde vid den här tiden, och jag sågar inte det någonstans. Men försöker hålla det färskt i minnet året runt.
Att det finns något större, och något bättre bakom allt det vi kan se. Att känna det där som förvandlar människoliv.

nostalgilyssnar på coffey njuter av minnena från Angelut temple, LA.
"I gave you my heart
In exchange for a brand new start
Lord, then you made me clean
And you set me apart
You see I was in the dark
But you're the bright and morning star
OH with your amazing grace
You keep a smile upon my face

Because
When the son died
He didn't die forever
Put him in a tomb
And three days later
He died on a cross
And he rose again
Dip me in his blood
And washed away my sins
Sins, sins, eh, eh, ah
Thank the lord I'm born again gain gain
Ay ay, ay, ay"