Hakuna matata

Igår "ringde" Flinga och sa mitt namn, mitt i alla mina försök att memorera latinska former och böjningar. "Ävvä". Tänk att något sånt litet kan göra en så glad? Ansträngde mig riktigt hårt för att charma in mig och tvingar nu hennes farföräldrar att visa bilder på mig så hon inte glömmer bort vem som är världens bästa faster. Haha :)
Idag är en ny dag. Piskar mig upp ur tankekaoset och peppar för ett par grymma dagar. Jennifer kommer hit och heldag på kyrkan på söndag. Räknar med en hel del hysteri i vanlig ordning och känner mig lycklig att få krama om en människa jag känner. Att skratta är befriande och tillsammans med henne kan man inte låta bli.
Hoppas ni får en fortsatt grym helg!

chasing cars

Udda, unika prylar fascinerar mig. Lite lagomt dock. Är ingen jätteshoppare på coolstuff men brukar internet-fönster-shoppa lite ibland. En pryl som vore hjälpsam, speciellt under det mörka vinterhalvåret är en sån specialedition klocka. Dessutom gillar jag att man kan ställa in olika alarmljud. Det ordinära höga bipandet får mitt hjärta att accelerera till sisådär 180 i timmen, inte trevligt. Förr i tiden då min storebror kom och sov över vet jag inte hur många kuddar, och tillsist hårdare saker, jag skickade iväg tvärsöver rummet för att få honom att vakna och stänga av sin psykmelodi på telefonen. Ja, trivialiteter men vad vore livet utan dessa? :)

 

Det finns mycket roligt och (och mestadels onödigt månne) att upptäcka. Brukar ofta hitta saker som verkligen karaktäriserar vissa vänner. Tyvärr kan man ju inte köpa allt man önskar till sina vänner, men åh vad mycket fint det finns att ge bort!!! Nåja, ibland får man väl skämma bort någon annan. Min bror Alexander har inte klagat hittills tex då jag överraskat honom med nån oväntad present :D

 

En av lamporna finns här: http://www.coolstuff.se/Sunrise_System_260

 

Idag är första dagen på mitt hälsosamma liv och suget efter en kebab blev stort, inte särskilt adekvat. Men jag motstod frestelsen och joggade 1 1/2 varv runt (eller i?) gröna dalen istället. Dessutom insåg jag igår varför jag skakar på kvällarna ibland, jag är så nerkyld så då man kommer inomhus och får upp värmen igen så kan jag inte låta bli att darra. Nu slipper jag fundera om jag fått nån allvarlig sjukdom iaf :)

 

woot woot.



set the world on fire

Igår skrev jag en lista på min telefon. Där jag radade upp elva saker, utan inbördes ordning, som jag ska hinna göra under de kommande elva åren. Det ska tilläggas att det är min egolista, dvs saker jag kan göra så gott som själv. Där andra inte är inblandade, och därmed inte deras lycka. (Jag kallade det ju egolista- sen finns det ju en trippelt så lång lista där andra kan få vara med;) Klart det är trevligare att resa till Indien med någon men den punkten skulle jag kunna fixa själva också. Så även om jag skulle önska att gifta mig inom de närmsta elva åren så är det inte med på listan.

 

Vissa saker är lättare genomförda än andra, tex min punkt om att klä om fåtöljen jag fick av min mormor till skinn. Endel punkter är inte superavancerade: som att åka till Ullared. Däremot finns det någon lite dyrare, För att äta på en äkta lyxrestaurang händer inte varenda dag:)

 

Så när ni träffar mig om elva år ska jag bland annat ha tagit examen, ha dykcert och kunna filéa en fisk. Dessutom ska jag ha sett en pro-fotbollsmatch live och dansat på en strand under stjärnorna och månen. Det var lite av de sakerna jag hade tänkt försöka unna mig i livet.

 

Jag gillar mitt liv och tänkte fortsätta göra det om elva år också;)


from where you are

Efter ett samtal med en vän igår satt jag och funderade ett tag på hur mycket föräldrarna egentligen har betytt för en. Förra veckan såg jag landskampen (som utspelar sig i Åre mellan norska och svenska idrottsmän. Att se Foppa på längdskidor gjorde min kväll) där de svenska laget satt och pratade om sina karriärer och vilket stöd de fått hemifrån. Nu har jag ingen idrottskarriär riktigt men oj vilket stöd jag har fått ändå!!! Min pappa fick slita rätt hårt där en stund för att lära mig åka skidor (slalom) ordentligt. Och jag vad jag kan minnas fick jag alltid skjuts ut till träningarna, hur skulle jag annars kunna ta mig dit? Då jag började tävla så var mamma och pappa alltid med och höll koll. Jag tyckte det roligaste var att åka fort så de där med tider och andras tider höll jag inte reda på lika noga under själva tävlingen.
Jag red rätt länge också, närmre 10 år tror jag. Det var inte lika långt till stallet så dit kunde jag ofta ta mig för egen maskin även om jag minns rätt tydligt hur ofta mamma kom tidigare för att vara med mig innan det var hennes ridtimme. Så fort det var uppvisningar eller tävlingar så var mina föräldrar där också, hejjade och var stolta.
Jag har fina föräldrar :)
Och visst kan jag förstå andra slags föräldrar som kanske inte haft möjlighet att vara med på sina barns aktiviteter. Min äldste bror är superallergisk och kan knappt titta på en häst för att andningsvägarna ska täppas igen- men han lyckas ändå uppmuntra och stödja sina barn i deras aktiviteter- fast på andra sätt.
Det var till och med okej för mina föräldrar att byta ifrån skidor som jag vid det laget behärskade väldigt väl, till en bräda där jag inte alls kunde hålla balansen. Eller då jag slutade gå till stallet. Inget tvång alltså (även om jag nu ibland kan fråga varför dom inte tvingade mig och fortsätta;) )
Nu sitter jag ju inte här med en lång och gedigen idrottskarriär, men trots det är jag tacksam för mina föräldrar.

there's a place out there

Jag känner mig en aning psykedelisk- tror jag. Igår satt vi och tittade på Spårlöst, och ja jag är medveten om att jag tjatar en aning om detta, men jag blir halvt knockad varje gång då jag inser hur välsignad jag är och vilket sjukt bra liv jag haft. Och kommer i fortsättningen att ha.
Tänk hur stor det är. Hur stor Gud är. Jag är så grymt tacksam för att jag fått uppleva det jag upplevt, även de mindre trevliga sakerna (hur knasigt är inte det egentligen?). För alla människor jag får ha i mitt liv, för att jag få ta del av andras erfarenheter och tankar. Ni är grymma! Och jag är tacksam att lilla jag, som inte ser så hotfull ut med mina knappa etthundrasextio centimeter, får drömma. Får hoppas och tro, Om att nå högre, sträcka mig längre och komma djupare. Hitta ödmjukheten att böja mig men inte låt mig knäckas.
Jag gillar ord. Ord är bildade av morfem. Tänk att vi människor är som bokstäver, som inte är så mycket för världen då vi står själva. Men ihop med andra människor, i ett större sammanhang kan vi tillsammans leverera den vackraste poesin, de innerligaste sångerna och de mest avancerade djuplodade analyserna. Av morfem, av varandra, av Gud. Come on world!!!
"where your heart is free and hope comes back to life,
where these broken hands are whole again,
we will find what we’ve been waiting for,
we were made for so much more
"

onschdag :)

Kan knappt vänta till Hillsong United släpper sitt album aftermath. Har hört en av de nya låtarna redan och fastän de ständigt kommer ut med grymma lovsångsskivor så fortsätter de leverera lika högklassigt materiel. Episkt!
Men medan jag väntar har jag hittat en annan låt med grymt bra text.
I wanna set the world on fire
Until it's burning bright for You
It's everything that I desire
Can I be the one You use?


I, I am small but
You, You are big enough
I, I am weak but
You, You are strong enough to
Take my dreams
Come and give them wings
Lord with You
Nothing I can not do
Nothing I cannot do

I wanna feed the hungry children
And reach across the farthest land
And tell the broken there is healing
And mercy in the Father's hands


Take my dreams
Come and give them wings
Lord with You
Nothing I cannot do
Nothing I cannot do

My hands my feet
My everything
My life, my love
Lord, use me

I wanna set the world on fire
I wanna set the world on fire, yeah

Take my dreams
Come and give them wings
Lord with You
Nothing I cannot do
Take my dreams
Come and give them wings
Lord with You
There's nothing I can't do
Nothing I can't do

I'm gonna set the world on fire
Set the world on fire
- Set the world on fire by Britt Nicole

mina 10 obestridliga sanningar

1. Filtar är mysfaktor,

2. Curry är överskattat

3. Mandelmassa är onödigt

4. Björn Borg och Calvin Clein underkläder är värt

5. Ord med -orv borde tas ur SAOL

6. Disktrasor är inte mysiga

7. Spets är underskattat

8. Gud är god

9. Ruccolasallad är gott

10. Jag har bra humor

moving on, letting go

..

Igårkväll kom jag fram till många insikter. Jag lyckades bland annat konkretisera exakt vad det är jag saknat så det skurit sig i hjärtat på mig ibland, vilket leder oss fram till ett varför och, tack och lov, till ett hur man gör det bättre. Jag insåg att jag för tillfället inte har ett fysiskt hem men började tro på att den här knäppa/udda/roliga/stora staden ska bli mitt hem. Haha, Låter hemskt och diffust men ibland då jag ska berätta hur jag känner råkar jag istället berätta hur jag borde känna, tycka och tänka. Lite av "vad vore bäst att känna", av ren automatik dessutom :)

 

Vissa insikter fick mig att känna mig... väldigt ensam tror jag. Tur att inte känslorna säger vad sanningen är jämt :) Livet är ett roligt äventyr och det bästa man kan göra är att omfamna det och göra det bästa man kan.

 

Så istället för att sakna er, vill jag längta efter er istället. Stundtals lite för mycket kanske :D Men mina vänner; ni ska veta att oavsett var jag bor i världen så gör ni skillnad i mitt liv- på riktigt. Dessutom ses vi snart! ;)


RSS 2.0