thoughtful

jag känner mig allmänt nere och skäms för att jag är så bortskämd. nere för att jag aldrig kommer få råd att åka till sydkorea till sommaren eller gå bibelskola nästa höst. och bortskämd för att jag har ju ett rätt drägligt liv ändå. jag menar, om man tänker på alla stackars människor som knappt har mat för dagen skäms jag verkligen.
men jag lever i ett I-land med patetiska i-landsproblem. så är det ju. det var länge sedan jag var i ryssland och hälsade på barnhemmet, där får man verkligen lite perspektiv på saker och ting. deras nutida eller framtida liv, generellt sett, består ofta av droger och prostitution. ofta har barnens föräldrar dött, är gravt alkoholiserade eller vill inte överhuvudtaget veta av ungen. sen finns det såklart fall där mamman helt enkelt inte ha råd att ha ett barn...
usch. det finns fantastiska människor där, och dum är dom inte heller. de har bara haft väldigt otur i livet.. själv kan man klaga på att man inte ha råd att köra den där bilen man så gärna vill.. medan dom bara vill äta sig ordentligt mätta på egentligen vadsomhelst.

vidrigt vad bortskämda vi är..blir nästan äcklad av mig själv. skulle så gärna vilja göra något konkret för människor som helt enkelt inte haft det så bra. inte vara psykolog och rehabilitera rika knösar som har för lite att göra..  har börjat fundera lite på min volontär idé igen. att åka ut i ett land och bara hjälpa till där det behövs.

men jag vet inte. först måste jag nog komma över min egen bortskämdhet


splendid

fick reda på idag att kostnaden för en resa med adoptionscentrum skulle gå på mellan trettiofem och fyrtio papp PER PERSON. tjenare sa jag. kändes väldigt dystert. Men sen har jag räknat på att fara själv, utan adoptionscentrums hjälp. För fyra personer skulle det gå på femtiosju tusen.
fortfarande dyrt men mycket billigare än det andra. i bägge priserna ingick flyg, hotell, hotellfrukost. fast med adoptionscentrum får man med ett par utflykter och en tolk 24h. tolk är ju väldigt bra eftersom asiater i regel är totalt värdelös på engelska. det är en fördom jag har, det erkänner jag:)

känns ändå väldigt dyrt. men det tål att tänkas på, jag menar.. kommer ju dröja ytterligare ett par månader minst innan och om jag hör någonting. sen är det ju inte säkert att den biologiska familjen ens vill träffa mig. men ja, vi får se hur det går med sökandet. en sak i sänder.

en grej jag tycker är väldigt kul är att man firar barns 100dag med ett väldigt ståhej. Man säger att barnet är ett år då det egentligen bara är 100dagar. Ni som hänger med i tankebanan kanske redan insett att 100 dagar efter förlossningen blir cirkus ett år efter befruktningen. Med andra ord är jag nitton år där:) hursomhelst, i sydkorea räknar man att livet börjar med befruktningen (tror jag, rent logiskt sett eftersom man firar 1-års dagen så) och det tycker jag är rätt intressant. Med tanke på att här i västerlandet är inte ett foster ett liv förrän det kommit ut enligt många. (abort etc.)


slutligen tänkte jag tipsa er om att baka chocolate chip cookies. väldigt lätta och väldigt goda att göra. fast nu mår jag i ärligheten namn illa eftersom jag i princip satte i mig alltihop

framtidsplaner

i fredags fick jag ett mail ifrån SWS vilket är den sydkoreanska organisation som har hand om adoptioner. Social Welfare Society INC. Mitt brev har kommit fram till dem och de ska nu sätta igång att öppna mitt fall/case och påbörja efterforskningarna. Det känns spännande och lite nervöst, vad de nu får fram. Men jag försöker mentalt förbereda mig på att det kommer ta ett bra tag innan jag får veta någon konkret. Jag läste om ett par där frun var adopterad från sydkorea och trots hennes utförliga och dessutom sanna uppgifter tog det ändå kring sex månader innan de fick besked. Som tur är har jag en hel del uppgifter jag också, även om jag är medveten om att de kan vara påhittade. Men trots allt är jag inget hittebarn så lite lite lättare borde det kanske vara.. och om, men bara om, allting går bra kan det hända att det blir en resa dit i juni 2008.
Det svenska adoptionscentrumet anordnar nämligen olika återresor till olika länder. 4- 19 juni är återresan till Sydkorea. Det finns människor som far dit "bara" för att se landet och uppleva kulturen men känner inget större behov av att träffa sina biologiska föräldrar/familj.  så ja, vi får se vad som händer helt enkelt..
googlade på kostnaden och kom fram till att bara flygstolen skulle gå på omkring tio papp tur-och-retur.

vi får väl se helt enkelt.
men nu ska jag ta igen lite förlorad sömn.

recept

receptet på den franska chokladtårtan.

100 g mörk(ljus) blockchoklad

100 g margarin

2 ägg

2 dl socker

1 ¾ dl vetemjöl


garnering

75 g (100 g) ljus blockchoklad

1- 2 msk vispgrädde

ev. vispgrädde att ha bredvid kakan

(Ett paket vit blockchoklad)


Smörj en form, ca 22 cm i diameter, (bäst blir det med löstagbar botten). Bryt chokladen i mindre bitar, blanda med smöret i ett vattenbad. Vispa ägg och socker jätte poröst. Vänd ner mjölet omväxlande med chokladen. Häll smeten i formen och grädde i nedre delen, 200grader, i ca 15 minuter. (225 grader i varmluftsugn). Tårtan ska bli lite smetig i mitten. Riv blockchokladen till garneringen, blanda med grädden i ett vattenbad och bred över tårtan.

(Smält även den vita blockchokladen i ett vattenbad eller i ugn och ringla/bred den över kakan)
låt svalna och servera sedan.


RSS 2.0