fick reda på idag att kostnaden för en resa med adoptionscentrum skulle gå på mellan trettiofem och fyrtio papp PER PERSON. tjenare sa jag. kändes väldigt dystert. Men sen har jag räknat på att fara själv, utan adoptionscentrums hjälp. För fyra personer skulle det gå på femtiosju tusen.
fortfarande dyrt men mycket billigare än det andra. i bägge priserna ingick flyg, hotell, hotellfrukost. fast med adoptionscentrum får man med ett par utflykter och en tolk 24h. tolk är ju väldigt bra eftersom asiater i regel är totalt värdelös på engelska. det är en fördom jag har, det erkänner jag:)

känns ändå väldigt dyrt. men det tål att tänkas på, jag menar.. kommer ju dröja ytterligare ett par månader minst innan och om jag hör någonting. sen är det ju inte säkert att den biologiska familjen ens vill träffa mig. men ja, vi får se hur det går med sökandet. en sak i sänder.

en grej jag tycker är väldigt kul är att man firar barns 100dag med ett väldigt ståhej. Man säger att barnet är ett år då det egentligen bara är 100dagar. Ni som hänger med i tankebanan kanske redan insett att 100 dagar efter förlossningen blir cirkus ett år efter befruktningen. Med andra ord är jag nitton år där:) hursomhelst, i sydkorea räknar man att livet börjar med befruktningen (tror jag, rent logiskt sett eftersom man firar 1-års dagen så) och det tycker jag är rätt intressant. Med tanke på att här i västerlandet är inte ett foster ett liv förrän det kommit ut enligt många. (abort etc.)


slutligen tänkte jag tipsa er om att baka chocolate chip cookies. väldigt lätta och väldigt goda att göra. fast nu mår jag i ärligheten namn illa eftersom jag i princip satte i mig alltihop