så hamnade jag här ändå. Fastän jag har hur mycket som helst att plugga in. men ett litet inlägg innan jag sätter igång ,borde jag hinna med. jag har tenta på torsdag och en uppgift att göra klar tills imorgon. suck
hursomhelst

mamma föreslog för ett par dagar sen att jag skulle söka in till tv4's program spårlöst. Det kommer dröja minst tre månader innan jag hör något av det där koreanska företaget så jag tänkte.. varför inte. Chanserna är minimala, och jag gillar inte ens att vara i tv.. men skulle det göra så att jag hittade min biologiska familj så okej. Så för ett par nätter sen försökte jag formulera min livsberättelse så avkortat jag bara kunde. nu är det bara vänta och se...
Vem var det som sa att tålamod är en dygd?

hursomhelst.

i veckan har det vart bönevecka. dvs bönemöten två gånger per dag. vilka jag vart på på kvällarna. jag och en massa tanter och farbröder :)
jag var på dagsbönen idag och fick ett oväntat brev. fascinerades av hur mycket som verkligen prickade in, och vad är då min slutsats? tja.. Gud hör bön

och för er som inte sett mig på sistone är mitt hår kort och en blandning av massa tokiga färger. Men jag ska fixa till det, färga det helbrunt och klippa i en riktig frisyr. så lite nya tidningar ska inhandlas, mat och en massa annat. bäst att börja fixa det. något stolt över att ha lämnat in tentan igårkväll, tenta nr. 4 är nästa vecka och sen kan jag andas ut.

har inte många bilder ifrån nyår men bjuder på ett par som tovve och linn fotat

snacka om att vara slut på igårkväll. Kom hem vid åtta & lade mig framför tvn strax före nio. Nästa gång jag tittade på klockan var den tio och jag beslutade  mig för sängen. Vaknade efter tolv timmar och somnade om ( ! ! ! )
det är helt galet. men idag har jag känt hur skönt det vart att få vila ut ordentligt. Äta lite nykokt julskinka och titta på de nya avsnitten av House.

dessutom har jag pluggat endel. läst på om det filosofiska självmordet. Och läst hur läkarstudenterna blivit ordentligt pressade efter att uttalat sig om att det var deras ansvar att göra abort om modern så ville, men ändå behandla en patient som kommit in med uppskurna handleder och självmordsbrevet i bakfickan. (dvs. en människa som inte är psykiskt sjuk utan en som genom logiska och rationella förklaringar velat ta sitt liv) 
 
Att göra skillnad där blir att säga mot sig själv. För hos vem ligger rättigheterna till att dö?
Väldigt intressant läsning, och nu känner jag riktigt hur hjärnan börjar tänka. Som lösning på problemet kom de fram till en kompromiss, (läkarstudenterna alltså): man skulle hjälpa den som kom in om och endast om det var första gången.. om han/hon kom in för andra eller tredje gången skulle man låta honom/henne vara. Vilket är totalt omöjligt att genomföra. (Det kan till och med jag, utan läkarkunskaper, inse) 
Det var inte snyggaste räddningen av sitt eget skinn direkt.

men nu väntar jag på kusin pontus. som vanligt ;p

tjo