Seol
Igårkväll drog vi in till Seol, det tog ett tag eftersom trafiken är helt GAAAAAAALEN här. Vi skulle träffa en farbror som för ett par år sen immigrerade till Kanada. Vi for och åt sjukt god middag (ribs och steak) på en restaurang inne i stan med honom och min koreanska mormor som jag träffade förra gången jag var här.
Min koreanske farbror var väldigt sympatisk och snäll. Han bjöd oss alla på middagen och var trevlig och välkomnade mig in i familjen. Ska ladda in bilderna från kameran sen. Tillsvidare får ni hålla till godo med bilder ifrån phonebooth på datorn^^
Efter middagen tog jag och syster tunnelbanan till universitetsområdet där det var massor med små stånd, affärer och söta butiker. Stan var i full gång med uppvisningar, dansande pandor och folk som sjöng. Väldigt mysigt! Fick sova närmre 10 timmar inatt vilket var sjukt skönt måste jag säga. Idag är det söndag och alla är lediga.. Får se vad som händer i eftermiddag:)
Det här är bilder på min bror och mig
EVS
Låt mig först klargöra att gudstjänster i Sverige kan slänga sig i väggen. De en och en halvtimmes mallen som finns hemma finns inte här, GALET vad långt det var. Då lovsången var över trodde jag mötet var över- typ.
Igårkväll drog vi till en worship night på östra sidan av Korea. Träffade en del av systerns vänner, en hel del korean-Americans som pratade flytande engelska. Rätt skönt ändå:) Många låtar av Chris Tomlin och Hillsong kördes + tolkning så lite flyt hade man ändå:)
Vi kom hem sjukt sent och efter 5 timmars sömn var det dags att vakna igen. Vi skulle träffa gruppen av mammor som adopterat bort sina barn (där min biologiska mamma är med) men tydligen hade det hänt nått så det blev inställt. Istället tror jag vi ska till huvudstaden Seoul, min mors bror som egentligen bor i Kanada är i Korea ett tag nu så vi ska träffa honom, och min mormor tror jag... Försöker lista ut vad dom pratar om men eftersom jag bara kan urskilja nått ord här och var i den koreanska diskussionen är det som bäddat för missförstånd :)
Tycker jag är sjukt duktig på uppdatera min blogg dessutom^^
Korea
Så har man överlevt en sjukt lång resa. Continental Airlines kan ju bara slänga sig i väggen i jämförelse med Korea Airlines. Jag har flygit endel i mina dar nu, och RACKARNS, vilket plan det var. Har åkt tvåvånings plan förr men detta var helt sjukt stort! Blev rädd att vi aldrig skulle kunna lyfta från marken men tji fick jag minsann^^
I lägenheten har dom gjort iordning ett eget rum till mig, med mina sängkläder jag fick förra gången jag var här. Fick även en ny pyjamas, tandborste och handduk. Omsorgen är stor så mamma å pappa i Sverige inte behöver oroa sig:)
Försöker ställa om mig till Koreansk tid och det går rätt bra om jag får säga det själv. Idag har vi vart på cellgrupp hos ett gäng kvinnor där det bjöds på god vietnamesisk mat. Ikväll ska vi åka över till östra sidan av Korea.. Får se vad som händer där.
seasons fade away
Idag var jag i Dorotea och hälsade på en favoritbror, en favoritsvägerska och världens sötaste brorsdotter. Blir alltid glad då jag varit där. Dom är så fina och det bästa jag har. Verkar som att vi äntligen, efter x antal år, får fira jul tillsammans allihopa. Det är den finaste julklappen nånsin- lycka i allra högsta grad.
Jag har njutit av mina veckor i norr innan jag tar mig an världen igen. Men visst svider det då jag ser hur många det är som plågar sig igenom sina dagar, som medger att de varken är lyckliga eller nöjda. Och ibland spelar det ingen roll hur många goda ordspråk och råd man får höra, för allt man ser är den sliskiga sirapen.
I oändlig kärlek skulle jag vilja visa för dem alla de underbara saker som finns, allt fantastiskt man kan få uppleva. Att livet är för kort för att slösas bort. Att man ska njuta av allt som går att njuta av för då smällarna kommer så vet man, att man levt fullt ut. På vägen dit är det oerhört lätt att tappa modet. I strävan på det stora är det lätt att glömma det lilla. Eller som gubben på tvn sa "Det är bra att ha drömmar, men ibland måste man göra rätt i nuet för att ta sig dit". Allt har sin tid men ge aldrig upp.
På sistone har jag känt mig både trött och sliten av att flänga kors och tvärs över jordklotet. På drygt ett års tid har jag hunnit med rejäla vistelser i fyra länder. Jag har längtat att få ha en mysig lägenhet igen, packa upp mina orörda flyttkartonger och dricka te ur mina galet snygga filippaK muggar. och ja, jag längtar fortfarande efter det men den tiden kommer.
Nu är det återigen en tid utanför min comfortzone, i en ryggsäck med världen som spelplan. Hatkärlek till känslan då man kliver av ett plan och något nytt och okänt ligger framför en. Att gå på okänt vatten, hitta sig själv och Gud i alla kulturer och på alla platser i världen.
Det finns en viss tjusning med att bo i en ryggsäck. De är lätt att glömma då man bor för länge i sina kartonger. Men det finns en hel värld att upptäcka, en värld att förstå och det allra bästa: en värld att njuta av
writers
Det är väldigt underligt att inte jobba, i och för sig har jag massa plugg att ta igen. Men att gå och lägga sig utan en värkande rygg, ömmande fötter och ett trött huvud är en lyx. Däremot passar det inte mig kanske inte att lalla runt utan att ha något att göra. Men det ger mig tid, tid att fundera på saker jag glömt att tänka på. Värdesätta de saker som man lätt tar för givet. I och med massa jobb, planerande och ansvarstagande är det lätt att glömma vad man vill, vad man brinner för.
Häromdagen satte jag mig ner och funderade över mål i mitt liv, över delmål som steg på vägen. Jag kom på en hel del saker jag glömt bort, och mycket nya saker. Därmed inte sagt att allt varken är klart eller hugget i sten, men man får drömma. Och man får drömma stort. Läser igenom gamla drömmar jag haft, tankar om mitt liv man fått höra och kan se såhär i efterhand hur mycket av det trätt in- precis som sagts.
Den här perioden i hemma hos föräldrarna är välbehövlig. Att hitta vad jag vill göra, hitta hjärtat igen. Släppa vad jag borde, vad andra vill, vad som förväntas. Vad vill jag?och under tiden göra saker jag mår bra av. Träffa vänner jag inte sett på länge, njuta av relax avdelningen, få hybris över god mat, prova nya recept och vältra mig i choklad. Återfinna uppbyggande musik och njuta av naturen.
Jag gillar en hel massa olika författare, bland annat en som heter John C Maxwell. Ett klockrent citat av honom är "Be who you are and say what you feel because those who mind, don't matter"
Så jag är jag, fastän min blotta uppenbarelse kan sticka folk i ögonen;), hittar min väg och mitt sätt att göra saker och ting. För tillfället är jag i Sverige, snart på resande fot till Korea. Vem vet vad som händer sen? Men jag tar mig an livet på mitt sätt, stänger de dörrar som behövs stängas och provar nya dörrar ibland. Går där andra har gått men lever ett liv ingen tidigare levt.
Livet är ett äventyr, och det bästa sätt att leva det borde vara utan ånger.
Bring it on!
