others
Någonting jag personligen längtar att växa mer i, är att leva för andra. För i längden ger det så otroligt mycket mer, än att bara leva för sig själv. Låter underligt kanske att jag säger det, som gått bibelskola, jobbat, reser och pluggar för att jag tycker det är kul och intressant. Men i vilka sammanhan jag än har hamnat i så vill jag försöka leva mitt liv för andra. Det man gör för sig själv, dör med en själv, men det man gör man andra- kan leva på så otroligt mycket längre. Jag vill vara en människa som är där för mina vänner, som ställer upp och bryr sig om. Alltför många gånger misslyckas jag, men längtan att lyckas är större än skammen av ett misslyckande.
Det finns en otrolig glädje i att ge någonting till andra. ge av sin uppmärksamhet, sin tid, sitt öra... och det bästa av allt: alla kan göra det! Att få se någon lycklig, någon ta ett steg till i något, att få vara nära någon och ha gemenskap- det är nog bland det bästa som finns! och jag vill bli bättre på det. Inte för prestationens skull, utan för att jag älskar det. Jag älskar mina vänner, som är lugna filbunkar eller hetsiga dramaqueens. Oavsett varifrån dom kommer, vad dom tror på eller vilken sexuell läggning de har. Jag vågar mig till att påstå att jag älskar olika sorters människor, just för att jag älskar den Jesus som älskat mig först. Visst är det en bra konsekvens??:) Även om jag tror att det är näst intill omöjligt att älska varenda människa man möter på;)
Ofta önskar jag också att jag kunde ge mer än vad jag kan. Mitt liv är "bara" ett bland 7 000 000 000 andras, men oj vad jag skulle känna mig hedrad av möjligheten att tillägna mitt liv åt andra människor. Ni är grymma!!! :D
Den 29 december 2010 skulle världens finaste människa och the one and only ha fyllt 30 år, men så blev det inte. Livet påminner mig ständigt om vad som är viktigt och inte. Ni är viktiga.
Glad jul!
Julen har hittills inneburit stora lass med fantastisk god mat, återseende med älskade familjen och julmys på högsta nivå. Badhuset stod till vårt och endast vårt, förfogande en massa timmar. (närochvarförblevbikinisheltplötsligtalldelesförminimaltskurna?) Myser sönder med mina brorsbarn och busar tills jag är alldeles snurrig av trötthet. Försöker vara världens bästa faster och Narnia&skeppet gryningen var inget dumt äventyr.
Då man ser en film som vi såg, är det oundvikligt att tänka på vad den egentligen handlar om, vem CS Lewis faktiskt var och vilket tydligt budskap som löper serien igenom. Jul är en tid av heder, då man minns att Jesus föddes hit på jorden. Men även en tid av längtan, till "andra" gången Jesus kommer ner på jorden. Det kommer bli sjukt coolt :)
Nu är det dags för kvalitétid, imorgon blir det mys på stan med en vän, och hockey med en annan vän. Kan knappt bärga mig!
God fortsättning mina vänner!
en måndag
Har i det närmsta något som eventuellt kan kallas skrivkramp. Tankekaoset är värre än vanligt och i mina försök att koppla ihop mina hjärnhalvor och avgöra vad som går att pränta ner och vad som aldrig någonsin borde skrivas ner så blir det ett virrvarr. Ungefär som efter att ha läst föregående mening :)
Jag längtar efter mina brorsbarn, inte bara för att de hjälper mig skingra tankarna, de är de mest fantastiska brorsbarn jag nånsin kunnat få. Vi är riktigt duktiga på mysa tillsammans. Jag och Flinga brukar tex. leka en lek i dubbelsängen som går ut på att räkna ett två tre och sen slänga oss i sängen. Den kan vi leka huuur länge som helst:)
Imorgon är jag stark, och idag vilar jag i Guds händer. Det har vart mysigt, julsånger och tårta.
mysigheter deluxe.
Familjegudstjänsten idag var rolig. Vi fick höra julevangeliet, se allt ifrån eldkonster till tårtätartävling, och massa annat skoj! Efter det var det dags för sockerchocken of the year. Jennifer hade bjudit in ett gäng på födelsedags fika och väl framme väntade american bluberrycheesecake, chokladfudge tårta, bakelser och bullar av alla de slag. Min kakmonstriga sida bara njöt även om jag mådde måttligt illa efter att ha testat allt. Tack tjejer för en grymt trevlig eftermiddag!
Nu är jag hemma, känner mig helt knäpp och tänkte dra en filt över huvudet och tagga inför en ny dag imorgon.
"man ser mer av världen om man håller huvudet högt"
Är du svensk, som jag, kan ordet stolthet vara oerhört laddat. Det var det för mig också en gång i tiden. Jag trodde att man aldrig fick berömma sig själv, tycka att man var något eller vara stolt över sig själv. På fullaste allvar, jag skämdes nästan då jag fick högsta betyg i skolan, (även om jag samtidigt blev besviken då jag inte fick det). Nu är jag lite äldre men så mycket klokare. Det kanske sticker till lite i ögonen på andra och alla ska veta att det inte är varje dag man vaknar upp och känner hur bra man är:) Men man ser faktiskt mer av världen om man håller huvudet högt. Jag har gjort och gör massor med misstag, det bara suger i magen på mig då jag tänker tillbaka på dumheter jag sagt och tänkt. Men någonstans även där måste man hålla huvudet högt, jag skäller värre än vad jag bits. Jag har tyckt så mycket dumt och inte varit rädd för att dela med mig av mina åsikter. I've been there, done that, got the t-shirt and won the contest. Ja ni fattar.
Men hör och häpna, det är faktiskt okej att tycka man är bra. Jag säger knäppa saker ibland, använder starka ord och reagerar en anings snabbare än vad som är hälsosamt i längden, men what the heck. Det är ju jag, mina egenheter gör ju mig... ja inte likgiltig i alla fall. Självklart är mitt favoritord fortfarande progress. Men orka slita ut sig för att vara och bete sig perfekt. Då jag var i Korea (där det är otroligt viktigt att se så perfekt ut som möjligt, ha en sån perfekt bakgrund och perfekt utbildning man bara kan ha...) insåg jag hur långt jag kommit från mitt försök till THE perfekta uppförande. Inte så att jag rättfärdigar allt möjligt trams, jag menar... Ni förstår vad jag menar.
Det finns så mycket andra, bättre och viktigare, saker att slösa sin energi på. Så shake what ya mama gave ya och se världen istället!
my story to his glory
Jag var i Umeå i veckan, och förutom möten med gamla och nya vänner, sushi och massa prat var jag på lasarettet en dag. Och det är officiellt, I'm done. 21 års tid av operationer, käk-, tand- och plastikkirurgi är över. Det kändes stort att höra dom säga det. Det är över. Det låter så dramatiskt, men ibland har det faktiskt varit riktigt tufft. Jag är lycklig och jag tycker mitt liv är stort. Mitt liv är fantastiskt!
Från att födas i ett sammanhang med dåliga förutsättningar, till att adopteras till ett land och en familj där jag fick växa upp, bli den jag är och uppleva det jag gjort... Många kanske skulle kalla det slumpen, det är okej. Även om jag varken kallar eller tror att det är det.
Jag drömmer om framtiden, jag drömmer stort, för vet ni vad? Även om mina fysiska förutsättningar fortfarande kanske inte är mycket att hurra för, så är jag övertygad om att ingenting är omöjligt. Det kan krävas hårt arbete, stora uppoffringar och lite tjurskallighet också. Men i slutändan kanske inte ens det räcker. Jag är förvissad om att jag och Gud klarar vadsomhelst tillsammans. That's it. Det gör ingenting enkelt, men allt så mycket mer möjligt. För vår Gud är mäktig och mitt liv, hela min existens, kan inte förklaras utan honom med i det hela.
svag, men ändå stark
fattig men ändå rik
blind men nu jag ser
allt som du har gjort. allt som du ger
there's such a lot of world to see
Får så sjukt dåligt samvete då jag spenderar mina pengar. Speciellt nu när jag inte längre har någon egentlig inkomst. Ett riktigt dåligt i-lands problem, men vad vore vi utan våra petitesser?
Idag har vi haft finbesök från Dorotea. Jag försökte lära Flinga att säga att luleå är bäst, eller att brynäs är äckliga. Det gick inte så bra:) Hon är då sötast.
Dessutom har hennes briljanta mor gjort denna fina bloggdesign åt mig. Tackarrrr!!!
we're all in a mood for a melody
De senaste åren har gått så fort. Ett år i småland med en blixtvisit till både korea och usa,ytterligare ett par månader i USA, ännu fler månader i Norge och nu ett par veckor i Korea.
Året i jönköping och en bibelskolebubbla förändrade mig och mitt sätt att tänka. Det gav mig hopp och en framtidstro. Vilket gjorde att jag mest kunde njuta och glida på veckorna i fantastiska Newport beach och församlingen med nästan samma namn. Det är oförglömliga minnen. I Norge fick jag och min vän lära oss att jobba hårt, jobba mot ett mål och bo på en åker. Efter sju månaders arbete i Norge insåg jag vad det innebar att inte trivas. Men visst växer man även av den erfarenheten. Att hitta de saker som var positiva, och det måste jag säga: vårt pensionärsliv gick inte av för hackor :D Och så har vi Korea.
Korea på andra sidan jordklotet, där alla människor ser likadana ut och gör allt i ett rasande tempo. Där höga klackar, otaliga krämer och kosmetiska operationer hör till vardagen. Där självmordsbenägenheten är vansinnigt hög och där man rensar fisk med pinnar. Men även landet med en ovanligt stark familjekärna och en omsorg som inte finns överallt att finna.
Ibland får jag känslan av att stå i ett stormigt hav. Där allt är snurrigt, och svårt att veta var man ska gå. Jag vet varken vad jag gör eller vars jag bor nästa månad. Men det är mitt liv, och jag gillar't! :)
perspektiv
Det är inte fel att ha mycket pengar, att spendera de på saker till sig själv och sin familj. Men samtidigt måste vi komma ihåg den andra verkligheten. Att det faktiskt finns folk som inte har det lika bra. Även här i Sverige.
Igår åt jag lunch med en kompis och vi pratade lite om just detta.Vi såg hur "lätt" det kan vara att aldrig bli nöjd, tjäna mer etc.
Det är inte fel att vilja ha mer, men ibland kanske vi ska ta det lugnt. Tänka på vad vi faktiskt har. Det finns alltid folk som har det sämre.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8208894.ab
