Från att födas i ett sammanhang med dåliga förutsättningar, till att adopteras till ett land och en familj där jag fick växa upp, bli den jag är och uppleva det jag gjort... Många kanske skulle kalla det slumpen, det är okej. Även om jag varken kallar eller tror att det är det.

Jag drömmer om framtiden, jag drömmer stort, för vet ni vad? Även om mina fysiska förutsättningar fortfarande kanske inte är mycket att hurra för, så är jag övertygad om att ingenting är omöjligt. Det kan krävas hårt arbete, stora uppoffringar och lite tjurskallighet också. Men i slutändan kanske inte ens det räcker. Jag är förvissad om att jag och Gud klarar vadsomhelst tillsammans. That's it. Det gör ingenting enkelt, men allt så mycket mer möjligt. För vår Gud är mäktig och mitt liv, hela min existens, kan inte förklaras utan honom med i det hela.