ibland blir jag så less och irriterad att jag bara skrattar åt folk. Ni vet om man börjat vara en viss sorts person, så är man fortfarande i det där facket man själv satt sig i. Kan folk ändra på sig? Jag vet inte om det är möjligt, jag behöver semester från allt och alla nu känner jag. Om man i normala fall skulle fixa och dona, och så gör man det inte. Så dröjer det inte länge innan man hör hur det viskas och klagas.
jag är inte dum, utan inser att jag gör så själv också. Tycker det är lite trist bara.. man klagar så lätt på vad andra gör och inte gör. Men vad gör man själv? Kunde man möjligtvis inte ha gjort något, eller, ha gjort något mer?! men nej, den typiska människan sitter och väntar på att någon annan ska göra allt. det är ju alltid lättare att klaga på andra än hitta fel hos sig själv.
och jag undrar varför det ska vara så.. oftast då man ogillar människor så gör man det för att de påminner en om ens egna dåliga sidor (har jag läst någonstans). Och egentligen borde väl det vara sant.. låt säga att jag har en hemlig last av att sno munkar, vilket jag antar att jag skulle skämmas för. Om jag då blir bekant med någon som uppenbarligen snor munkar (påminner mig om det dåliga hos mig) så är det ganska lätt att överföra sin skamsenhet/ilska på den personen istället för att ta tag i det själv.
Det har funnits människor som man är irriterad på, som man "helt enkelt inte passar ihop med". Och visst är det väl så.. man kan väl inte stämma 100 med alla. Men ofta tycker jag det är en feg förklaring. För om vi skulle vara riktigt ärliga så ligger problemet många gånger hos en själv. Man anser någonting om något, men det är inte däri problemet ligger. Utan i ens egen attityd.
det är hårt

min dag har varit bra. Blev en blixtvisit hos brorsan, han ska komma hem imorgon så mitt dåliga samvete behövde inte arbeta så hårt. Åkte hem tillsammans med emma, klippte/färgade/slingade hennes hår innan det var dags för dubbelavsnitt av uglybetty & på den vägen är det.

sen tänkte jag berätta för alla att johanna är helt galen.
förvisso en helt underbart bra o snäll människa. men galen!

jag kommer perioder då ordspråk och klichéer bara rinner ut ur mig. jättedrygt. så därför tänkte jag bjuda på ett par sköna simpson quotes:
det skönaste klippet:
Scully: Homer, we're going to ask you a few simple yes or no questions. Do you understand?
Homer: Yes.
(lie dectector blows up)

Marge: Homer! There's someone here who can help you...
Homer: Is it Batman?
Marge: No, he's a scientist.
Homer: Batman's a scientist?!
Marge: It's not Batman!

Homer: I'm normally not a praying man, but if you're up there, please save me Superman.

Marge: Homer, is this how you pictured married life?
Homer: Yeah, pretty much, except we drove around in a van solving mysteries.

Homer: Are you saying you're never going to eat any animal again? What about bacon?
Lisa: No.
Homer: Ham?
Lisa: No.
Homer: Pork chops?
Lisa: Dad, those all come from the same animal.
Homer: Heh heh heh. Ooh, yeah, right, Lisa. A wonderful, magical animal.