jag känner mig allmänt nere och skäms för att jag är så bortskämd. nere för att jag aldrig kommer få råd att åka till sydkorea till sommaren eller gå bibelskola nästa höst. och bortskämd för att jag har ju ett rätt drägligt liv ändå. jag menar, om man tänker på alla stackars människor som knappt har mat för dagen skäms jag verkligen.
men jag lever i ett I-land med patetiska i-landsproblem. så är det ju. det var länge sedan jag var i ryssland och hälsade på barnhemmet, där får man verkligen lite perspektiv på saker och ting. deras nutida eller framtida liv, generellt sett, består ofta av droger och prostitution. ofta har barnens föräldrar dött, är gravt alkoholiserade eller vill inte överhuvudtaget veta av ungen. sen finns det såklart fall där mamman helt enkelt inte ha råd att ha ett barn...
usch. det finns fantastiska människor där, och dum är dom inte heller. de har bara haft väldigt otur i livet.. själv kan man klaga på att man inte ha råd att köra den där bilen man så gärna vill.. medan dom bara vill äta sig ordentligt mätta på egentligen vadsomhelst.

vidrigt vad bortskämda vi är..blir nästan äcklad av mig själv. skulle så gärna vilja göra något konkret för människor som helt enkelt inte haft det så bra. inte vara psykolog och rehabilitera rika knösar som har för lite att göra..  har börjat fundera lite på min volontär idé igen. att åka ut i ett land och bara hjälpa till där det behövs.

men jag vet inte. först måste jag nog komma över min egen bortskämdhet