Tänk hur stor det är. Hur stor Gud är. Jag är så grymt tacksam för att jag fått uppleva det jag upplevt, även de mindre trevliga sakerna (hur knasigt är inte det egentligen?). För alla människor jag får ha i mitt liv, för att jag få ta del av andras erfarenheter och tankar. Ni är grymma! Och jag är tacksam att lilla jag, som inte ser så hotfull ut med mina knappa etthundrasextio centimeter, får drömma. Får hoppas och tro, Om att nå högre, sträcka mig längre och komma djupare. Hitta ödmjukheten att böja mig men inte låt mig knäckas.

Jag gillar ord. Ord är bildade av morfem. Tänk att vi människor är som bokstäver, som inte är så mycket för världen då vi står själva. Men ihop med andra människor, i ett större sammanhang kan vi tillsammans leverera den vackraste poesin, de innerligaste sångerna och de mest avancerade djuplodade analyserna. Av morfem, av varandra, av Gud. Come on world!!!

"where your heart is free and hope comes back to life,
where these broken hands are whole again,
we will find what we’ve been waiting for,
we were made for so much more"