Ibland funderar man på saker och ting.
som om jag verkligen har nå liv som uppdaterar tre gånger på en dag.
nu är klockan över 00.00 men ändå.

rock i all ära.
men musik som tex.
Time to say goodbye med Andrea Bocelli och Sara brightman är..obeskrivlig
det är inte musik- det är djup
det är kunskap. och massor med högaktningsfull talang.

jag gillar musik åt det klassiska hållet också. men även ultraklassiskt.
såsom Bach, Mozart och Beethoven.
det är musik på en avancerad nivå.
det är musik som berör.

jag sitter bara och njuter.

crescendo!
..................
hjärtat värker lite.
jag gillar inte kyrkogården under det mörka vinterhalvåret
förlåt
jag gillar inte att det blåser så mycket.
för då man står framför en gravsten, står tiden stilla
och vinden är som en iskall orkan
jag trodde det skulle kännas bättre efter ett par besök
men illamåendet blir värre.
förlåt
trots allt.
känns det på något sätt lättare.
får jag känna så?
eller är jag dömd att ha dåligt samvete
- om jag någon gång
skulle råka glömma för en stund?
jag tror inte det.
för kärlek försvinner inte.
den blir kvar i hjärtat, färgar det rött.


"Move on, be brave
Don't weep at my grave
Because I am no longer here
But please never let
Your memory of me disappear"

jag lovar.


......
tack Gud.
för din omsorg.
vissheten gör mig stark
och jag tror
att någon gång
hittar jag alla svar