kom precis hem från min filosofi-promenad. Ni vet stunder då man faktiskt tillåter sig att känna efter. För annars är det så lätt att svälja allt istället, tränga undan saker för att det är lättare.
Förvånande nog kändes det inte kallt, jag hade klätt på mig ordentligt innan jag gick. Hursomhelst... Många tankar snurrade.. sommaren, äventyret som väntar till hösten.. förväntningarna man har inför olika saker, eller varför inte livet självt? Något jag verkligen lärt mig av mitt eget liv är just det att allt har sin tid. Det låter som en kliché.. men. vi stressar och stressar. med utbildning, jobb och vänner. Karusellen av socialt liv snurrar snabbare och snabbare och man ska försöka hinna vara med, vara företagsam och lyckas väl.

Allt har sin rätta tid:

En tid att födas, En tid att dö
En tid att plantera, En tid att skörda

En tid att döda, En tid att hela
En tid att förstöra, En tid att bygga upp

 En tid att gråta, En tid att skratta
En tid att sörja, En tid att dansa

En tid att röja bort stenar, En tid att samla stenar
En tid att kramas, En tid att låta bli att kramas

En tid att hitta, En tid att tappa bort
En tid att behålla, En tid att kasta bort

En tid att riva sönder, En tid att sy ihop
En tid att vara tyst, En tid att tala

 En tid att älska, En tid att hata
En tid för krig, En tid för fred.
 /bibeln