Det kan vara farligt att bara låta sig styras av sina känslor. Livsfarligt skulle jag nästan nästan påstå. Vissa saker kan kännas rätt men inte behöva vara rätt, och tvärtom. Ibland får man inte känna efter så mycket, utan helt enkelt bara bita ihop och rida ut känslokaoset inom en.
Innan jag for till Korea så ville en del av mig verkligen dit, och den andra delen hade ren panik över alltihop. Den enkla utvägen skulle ha varit att inte fara, att strunta i det. (Vilket jag i ärlighetens namn tänkte i alla fall en gång..) All spänning och nervositet sabbade lite min bra känsla över det hela. Som trots allt var där tack och lov
Jag vill inte vara som en.. båt på ett öppet stormigt hav. ehum, som far hit och dit beroende på vinden och vågorna. Men motsatsen kan ju vara minst lika enerverande, att inte ha någon som helst hänsyn till vad man tror att man känner gör att skrovet kanske går sönder av kastvågorna? Vad vet jag..

Funderar över den där framtiden och kommer inte på något vidare smart egentligen...Tänker inte stressa men... vars försvann mitt framtidshopp?

godnatt världen