Jag vill helst inte tänka, tänk om.. Men såhär på kvällskvisten blir jag lite nostalgisk då jag läser vänners gamla bloggar. I mitt försök att hindra tanken "tänk om", så kommer den givetvis. Tänk om jag inte alltid alltid alltid skulle tänka sönder saker?
I det jag tar mig för, vare sig det är jobb, bostad eller vadsomhelst så vill jag att både huvudet och hjärtat ska vara med. Men alltför ofta tänker jag sönder saker och så blir det ingenting av det. Mina höstplaner? Jag gör allt som står i min makt att inte tänka för mycket på det för att inte banga ur, och det går rätt bra. Annars tänker jag mig ofta ur saker som säkert hade blivit riktigt bra. Men som min goda vän Elin skrev:
"...det gäller att tänka på det som hänt och det man har, som man INTE hade haft om tänk om faktiskt hade inträffat..."

Så.. Jag tänker inte spendera resten av mitt liv att ångra mig och fundera vilken väg livet hade tagit om jag gjort vissa val annorlunda. Det som har varit har varit och kommer inte tillbaka. Jag vilar i förhoppningen att Gud har koll på mitt liv. Om jag klantat mig alltför mycket så skulle han vart där och petat lite på mig.

för det är väl vad kärlek handlar om?