Häromdagen hade vi en tävling på jobbet, jag och mina två kära medarbetare. Vi skulle tävla om vem som drack mest vatten under en dag. Eller så var det först till fem liter. Först ville jag inte ens vara med men efter ett par kommentarer vaknade mina tävlingsinstinkter och jag gick in hårt till en början. Tre liter vatten gick ganska fort, sen sa det stopp och jag mådde illa resten av dagen. På kvällen värkte det i kroppen och jag hade feberfrossa. Men någon lärdom fick jag verkligen uppleva åtminstone, förutom att aldrig mera dricka tre liter kallvatten på en gång.  
Ibland, så kan man må riktigt dåligt av att bli utrensad. 
men där slutar inte min lärdom. Men efter själva utrensningen, så mår man mycket mycket bättre.
Nu kanske ni tycker det blev en paradox av alltihopa. Men min lilla poäng är:  Det kan ta emot att rensa bort saker i sitt liv, där det ibland behövs. Där det värker i köttet på en. För visst finns det sånt som man kanske inte mår så bra av, även om man försöker övertyga sig om det. Det är olika hos oss allihopa. Det kan vara destruktiva relationer, filmer, musik och diverse andra saker. För det tar verkligen emot att rensa ut, avsluta, packa ihop.
Men i längden, mår man bättre av att göra det. Nu har jag kanske inte haft värsta rövar livet, men visst har det funnits saker som inte varit bra för mig i längden. Som påverkat mig alltför mycket negativt även om jag försökt att bara se det goda. Så då kanske det krävs en vattendrickartävling för att rensa ur sånt i livet som inte ska vara där. Två dagar efter tävlingen så hade jag inga större bekymmer direkt. Det hela slutade lyckligt, även om jag förlorade rejält. Trots förlusten fick jag ju uppleva känslan att vara tokfylld av kallvatten och hur Gud hör bön om snabbt tillfrisknande trots korkade tilltag.

Nu ska jag snart jobba igen och sen blir det nog en sväng och kika på min nya brorsdotter!


-evelina