vi uppmanas ständigt att fånga dagen, leva i nuet på ett sånt sätt som om denna dag vore den sista. Hinna göra allt det man drömmer om och lite till. Och det stämmer kanske delvis. Men om vi lever ut varenda dag som om den vore den sista, vad gör vi då med alla konsekvenser om det inte är den sista dagen?
Ja, jag håller med människor som säger att vi ska ta vara på vår tid. Den är ju dyrbar. Att vi ska leva fullt ut och inte bli soffpotatisar. Jag vägrar bli en soffpotatis även om ja vart det hela denna dag.
Men jag gillar inte konsekvenserna då man handlar utan att tänka efter. Det blir ju ett kaos. Även om jag kan ha det kaosartat runtomkring mig så finns en viss ordning i mitt kaos. En ordningssam slarver.
För visst blir det ALLTID en konsekvens/påföljd av de handlingar vi gör. Oavsett om det är medvetet eller inte. Tänk om jag skulle välja att leva varje dag som om den vore den sista. Gosse, jag vet inte om ja skulle vilja vakna upp då nästa dag. (och då vill jag ju inte direkt göra omoraliska eller farliga saker).
Vi ska lära oss att vara ärliga, tala det vi har på hjärtat. I en värld som egentligen kräver att varje ord ska vägas på guldvåg. Det är en patetisk paradox, och mest blir jag bara förvirrad.

så.. carpe diem. Med lite eftertanke också..