Det finns en djup innerlig lycka i hjärtat på mig. Även om omständigheterna och livet ibland tar kringelikrokar som man inte kan eller vill förstå. Så är det så otroligt skönt att alltid veta, oavsett vilka dalar och berg man än passerar, så är jag innerst inne riktigt lycklig och tacksam för det jag har.
Det är så lätt att se de problem man har i livet, och göra dem till oöverstigliga berg. Och då är det skönt att få ta ett steg tillbaka, höja sig över omständigheterna och se verkligheten som den är. Jag klagade på mina finnar tills min mor presenterade mig för en av flyktingarna som verkligen inte haft det lätt. Nu ska man väl inte hålla på jämföra problem med varandra, men det hjälper att ha någon som tar ner en på jorden ibland. Utseendefixerade petittesser är väl inte sån stor grej egentligen, värre saker kan vara andras sjukdomar, smärta och annat som stjäl ens fokus på hjärtats lycka. Funderingar man har om framtiden, sina känslor och hjärta. Jag kan tänka mycket, men jag vill inte gräva ner mig. Jag kan se mycket men vill inte fokusera på det negativa, och jag kan välja att vara lycklig, i en tid av världens känslokaos.

jag tänker inte be om ursäkt för att jag tjatar massa i min blogg. Min lycka är att få ta del av Guds nåd, det kanske inte känns bra varje dag. Som om jag har varenda svar jag söker efter. Men mitt under alla omständigheter, i mina funderingar om framtiden, vad det innebär att faktiskt leva, om mitt hjärta vågar satsa, så kan jag få se på Jesus. Och plötsligt inte längre känna sån oro över saker. Inte för att de inte är viktiga, utan för att det finns någon viktigare. Och varför är det så?
för han är den bäste jag vet.

/evelina






Dagens inlägg är även tillägnat min brors sambo som gjort sån klockren design till mig! Tackar!