Ibland rusar man bara på i livet, som ett ånglok i högsta fart. Utan att stanna upp och verkligen njuta. Ibland känner jag att jag blivit tvärtom, jag njuter så mycket att jag inte planerar framåt. Man ska vara en riktig livsnjutare med framförhållning. Det vore väl någonting;) Det finns alltid något man kan njuta av, även om tillvaron ser ut som skit. Det är väl kvällens tanke I guess. Ibland blir man så fokuserat på det omvälvande, känslomässigt dramatiska som sker. och då ser jag inte mig själv som en ren dramaqueen.  Men så får man stanna upp lite, och bara njuta lite innan det är dags att gå vidare.

Ett riktigt sånt där moment då jag fysiskt stannade upp var då jag var i Korea. Allt var så intensivt och stressigt. Man dolde känslostormarna som gick fram och tillbaka och sov tungt men lite om nättren. Så var vi en dag på lotteworld. Luften var sådär klar, på gränsen till kall. Men kändes fris och härlig. Solen värmde öronen lagomt och på vägen mellan två attraktioner stannade jag till och blundade lite. Det kändes så härligt avslappnat. Så jag njöt lite av det,

mer livsnjutning åt folket i tider som dessa. :)