det är galet vad jag bokat många flygbiljetter på sistone. Fem stycken resor. En hem då jag flyttar från Norge. två andra då jag flyger till sthlm fram och tillbaka över dagen. Fjärde och femte biljetten fick bli en tur och retur till Korea i slutet på oktober. Min sjätte och sjunde biljett beräknar jag att boka så fort saker och ting blivit godkända... gahhh! G A L E T.
Jag som inte ens gillar att flyga. Men då har ni fått höra den senaste nyheten åtminstone. Åker till korea i fyra veckor i höst för att bo och lära känna min biologiska familj lite bättre. Det känns helt galet, och känslorna kan inte riktigt landa. Men jag ser mig själv som otroligt välsignad. Vem hade kunnat tro detta?
Det finns alltid saker och ting som man önskar inte hänt, som har vart tuffa. Men å andra sidan finns det alltid något att vara tacksam över. Den kluriga biten är att välja vilket håll man ska se det ifrån. Visst hade jag kunnat, och ibland slinker jag ner i det diket: att tycka synd om mig själv. Att smärta och förlust tagit så mycket ifrån mig. Eller så försöker jag välja att bli stark utav det, att bli mer tacksam för det jag har kvar. Att njuta av de stunder som inte är smärta.

just saaayin'