Vill ni veta något jag är sjukt less på? Att gränser på vad man kan göra och tror på ofta försöks sättas av andra människor. Vet ni, enligt mina kära doktorer kan inte jag ha ett jobb där jag ska tala inför människor, dom skulle helst inte vilja att jag utsatte mig för alltförmycket kyla - eller värme, plus en hel del andra saker som jag vägrar acceptera.
Jag må inte ha de fysiska förutsättningarna för endel saker, men nog är ska väl min vilja och längtan kunna sträcka sig utanför den ramen dom har satt in mig i? Folk stoppar ofta in folk i fack, och jag är inte så mycket bättre själv, men huvudsaken är att man inte nöjer sig. Att man minsann kan, visst, där kommer min tävlingsinstinkt in :) But still.. och många gånger låter jag de rösterna tala in alltför mycket i mitt liv, för det kommer stunder då man är osäker och är ute på okänd mark. Då hjälper det inte med människor som alltid ser det negativa, som ser begränsningarna, eller misstagen.

Jag är kristen, och tror på en Gud som älskar mig över allt annat. Som bryr sig om mig varenda dag- varje andetag. Visst finns det människor som sätter in mig i ett fack för det.
Och det är okej, så länge man också får chansen att visa vem man är. Många gånger kanske man passar in i stereotypen. Men jag tror många människor också blir förvånade..

Det finns alltid risker, men man kan aldrig leva om man aldrig riskerar något. Och vem vill leva ett långrandigt liv som bygger på att man inte ska göra, får göra eller borde göra?

Not me


Jag tänker leva mitt liv, 100 procent. För då dagen kommer och mitt liv ska summeras. Så vill jag veta att jag ska ha levt ut det, säkert gjort många misstag på vägen men säkerligen många erfarenheter och lärdomar.
Och kanske är det så. att endast en sak behöver ändra på sig för att vi ska uppleva lycka i våra liv- var vi fokuserar vår uppmärksamhet