Kärlek

Med färgglada Stinas hembesök i Sverige och utan något större socialt liv här blir ensamtid en en trogen följeslagare och under de många cykelvändorna det blir hinner man fundera en del.  Jag har tänkt en del på det här med kärlek. Jag förstår inte hur det är möjligt att sluta älska någon, visst ser jag det hända, och jag dömer inte så. Men om man älskar någon fullt ut, med varenda cell i ens kropp. Hur kan den sortens kärlek bara ta slut?

Det är ingen hemlighet att mina bröder är de närmsta jag har hjärtat. Det är inte många människor jag skulle kunna, eller vilja, göra allt och ännu mer för. Ärligt talat så tror jag åtminstone inte det. Men vad jag känner för dem, den överbeskyddande väldiga omsorg som jag försöker kontrollera. Den kan aldrig ta slut. Nu är jag medveten om att det finns olika sorters kärlek. Men är vi inte lite för snabba ibland på att dela in allt och alla i kategorier. Hur vet man då skillnad när det är kärlek som kan ta slut, och kärlek som inte kan ta slut.. förrän man är vid randen på en känslomässig ravin?

Och ibland, med bröder, med andra sorters relationer. Får man lära sig att älska. Under de senaste åren har jag fått lära mig hur hjärtat mitt stretchas ut. Till att älska ännu fler. Min familj nästan fördubblades inom loppet på ett par år. Att helt plötsligt ha ytterligare en uppsättning föräldrar, en bror och en syster var svårare än vad jag först ville medge. En bibelskoleklasskompis ställde de enkla frågorna och slog huvudet på spiken jag inte ens visste fanns. Underbara människa. Hursomhelst,
Det tog ett tag för känslorna att växa ikapp, och fastän det inte alls är på samma nivå som min riktiga, det vill säga svenska familj, riktigt än så har jag även fått tänja den största muskeln av de alla: hjärtat.

Det har gjort ont och spänt på ett sätt jag inte ens kan försöka beskriva med ord. Det är som att hjärtat och kärleken vuxit i en cirkel för att kunna omfamna alla. Det har varit lärorikt. Att få känna

Logiska, analytiska Evelina. Den rationella med förvirrade planer och goda föresatser. Som alltid föredragit att handla efter huvud än med känslor. Hm…Så medan jag förväntar mig att mina lår blir som timmerstockar, musklerna lite längre så fortsätter hjärtat växa.