I en självcentrerad och egoistisk värld är det lätt att flyta med det tankesättet. Allt ska vara så pengacentrerat.. Jag är inget undantag,  som arbetar i Norge bara för att det är bättre betalt. Men någonting som jag verkligen gillar är att ge. Speciellt då man hittar någonting som passar någon alldeles sådär helt perfekt. Gärna något som de länge velat ha och så blir dom alldeles sådär glada!
Ett sätt för mig att döda kärleken till pengarna (istället för att döda pengarna) är att ge. Givande utan tvång är det bästa som finns. Jag älskar stället i bibeln där det står "Vi älskar för att Gud först älskat oss"
Så jag hittar på min egen fortsättning på det och ger för att Gud först gett mig. Häromdagen då jag cyklade hem efter mitt sena skift så var himlen alldeles midnattsblå. och tack vare alla milslånga åkrar så var stjärnhimlen otroligt enorm. Plötsligt insåg jag hur välsignad jag är. Klart allt inte är perfekt (tack och lov egentligen). Men i det stora hela! Min insikt om den enorma välsignelse jag fått ta del av drabbade mig och mitt i mitt vansinnestempo hem saktade jag ner. Njöt av allt som fanns att njuta av. och bara var tacksam. Istället för att se på de bra sakerna genom ljuset av de dåliga sakerna- som faktiskt finns. Kanske vi borde göra tvärtom lite oftare, se de dåliga sakerna i ljuset av de bra sakerna? De försvinner inte, men tar udden av det.. destruktiva.

nu väntas lördagsmys a la Norge. sköt om er!