Jag har träffat min beskärda del av kristna människor. Och något jag kan få spunk på är då jag märker hur vi ibland (läs: ofta) tror att vi är så mycket bättre än andra. FEL
Det finns ingen elit, det finns inga människor som är bättre än andra. För att använda freud ”En människa är, vad en människa är” Jag har mött så många med attitydsproblem så att det får mig tappa tålamodet ibland. Vet ni, den Jesus vi tror på och älskar? Den man som upprörde då-tidens kyrkelit? Han sa det enkla ”allt som ni gjort för dessa små, har ni gjort för mig”. Vad är problemet?

Han satsade på de människor som kyrk-eliten tyckte att de var bättre än. Gör vi det? Gör jag det? Dagens små, kanske är homosexuella, invandrare och flyktingar.. . kanske till och med lågutbildade och låginkomsttagare?  Då jag hör kommenterar som genomsyras av att vissa människor inte är bra nog för att lära känna, vissa människor är inte bra nog att dela livet men (vilket även finns i icke kristna sammanhang for sure). Så suckar jag inombords, och rasar. För det är inte så det är tänkt.

Det är inte tänkt att vi ska bete oss som att vi är bättre än alla andra. Att vi ska stänga in oss i en bubbla av halleluja och amen. Nu har jag använt ”vi” och ”dem” begreppet som jag för övrigt är allergisk mot. Men bara för att klargöra det tydligt.

För ett par månader sen pratade jag med min pappa om det. Att jag trodde att de värsta människorna (rangordnade i min ilska) var kristna, att de människor som sårat mig värst och betett sig som svin är de som tror sig är bättre än alla andra och vars brister inte räknas). Han tyckte jag skulle lugna ner mig lite men förkastade inte helt det jag sa.

Jag vill inte vara en sån kristen, som blir uppsatt av andra, eller sätter mig själv på en piedestal och ser ner på andra människor. Som att de inte duger åt mig & det jag har framför mig.  HECK NO! Visst blir det en form av paradox då jag i min tur ser ner på såna människor som ser ner på människor : ) Vad jag däremot vill vara är en inspirerande människa. Som älskar Gud, som älskar människor oavsett vilka de är, och som älskar livet. Jag älskar för att Gud älskat mig först, och hur kan jag låta bli? Ni är alldeles för fantastiska för att inte älskas. Och visst, jag är bra… men absolut inte bättre än någon annan.