På flygplatsen är det ganska många svenskar som jobbar, och efter över en månad där börjar man känna igen ansikten och lite smått hejja på folk som man egentligen inte känner. Ibland byter man några ord över disken innan man går vidare. Väldigt ytligt egentligen men känns ändå lite mer som om man tillhör gardermoen-gänget. Hursomhelst, Jag har börjat snacka en del med en som jobbar i en affär en bit bort ifrån mig. Och ni vet, ibland träffar man på människor som man instinktivt bara tycker bra om?  Den här är en sån, Han är toktrevlig och är sig själv i sån grad att man inte kan låta bli att tycka om honom.

Det är svårt att beskriva utan att det låter som att jag är kär, vilket jag inte är. (Måste bara tillägga det efter Stinas lilla hyss på min FACEBOOK-status för ett par veckor sen).  Men den utstrålning han har påverkar andra människor, det märks och det tycker jag är fascinerande.

Jag hoppas att jag också är sån, eller i alla fall utvecklas åt det hållet. Inte bara att vara sig själv och tycka bra om sig själv (utan att vara för stolt). Utan förhoppningsvis låta människor runtomkring få känna hur mycket jag tycker om dem. Tycker om dem för vad de är, inte för vad de gör. Passande efter förra inlägget eller hur?:)

Nej han är nog lite av en förebild på hur härlig man kan vara. Även om jag inte blir så pass skön människa så är jag mig själv, siktar på månen så jag åtminstone hamnar bland stjärnorna  :D

godnatt världen!