baksidan

I helgen var vi vid östkusten, nära Nordkorea. Havet och stranden var sjukt trevliga men bergen, oj oj OJ säger jag bara. Det var nästan som att jag väntade på att se pandor och grejer komma (som i filmen "den lilla pandan" vi älskade då vi var små). Hösten här är fantastiskt vacker då alla de gula, röda och gröna färgerna lyser så starkt.
Vi bodde på hotell, hyrde cyklar och cyklade runt en mysig sjö. Gick på möte och åt kyckling på den kända "chicken street" i nån stad. :)
Jag har träffat endel korean-amerikaner och amerikaner här. Vi pratade om kulturskillnader som man kan störa sig på förutom att Korea är sjukt superytligt. (I vilket annat land är en kosmetisk plastkirurgioperation den vanligaste studentpresenten??) och på frågan "Varför går inte du som en catwalk modell?" är mitt självklara svar "för att jag inte är nån himla catwalk modell". Vilket var väldigt lustigt för koreaner att höra.. Sen är min gångstil vida känd och rolig kanske, men det är ju jag åtminstone!;D
Något jag kände mig sjukt provocerad av var bristen på hyfs och fason. Här har man ingen som helst gränser för hur "nära" man kommer. Jag var och shoppade med Omma och vi stod vid ett utförsälningsbord. Innan jag visste ordet av hade jag blivit puttad därifrån! Seriöst, dom bara skyfflade undan mig med sina armbågar och händer. Fick en minimal lust att putta tillbaka, men andades djupt och ställde mig i ett lugnt hörn och väntade istället. Eller då folk säger till min syster att hon är tjock, blev helt chockad innan jag fann mig och påpekade att hon faktiskt är snygg. Hmpf, folkvett :)
Men den värsta baksidan är nog all press som ligger på stackars skolbarn. Tittar du noga in i ögonen ser du knappt något liv, och det är inte så konstigt. Allt handlar om att prestera och vara bäst i skolan. Redan i slutet på lågstadiet så går de från åtta på morgonen till tio på kvällen. Då dom kommer hem har dom ändå massa läxor kvar. Redan som små får dom lära sig att klara sig på maximalt 6 timmars sömn och ändå måste högprestera. Självmord är otroligt vanligt här, i snitt är det ett barn i varje klass som begår självmord. 24 st/dag ungefär. Och det är inte dom lågpresterande kidsen som begår självmord, utan de är de duktigaste barnen som har otrolig press på sig att fortsätta vara bäst.
Detta har väl delvis gjort att Sydkorea blivit så utvecklat på senare år, men priset dom betalar är vansinnigt högt. I min koreanska familj är inte hetsen lika påtaglig alls. Det är skönt att märka :)
Annars är allt bra, har vart krasslig nu och önskar att jag tog med mig både alvedon, halstabletter och pepcil duo mot halsbränna. Men men. Efter regn kommer solsken

Kommentarer
Postat av: jeanette

I thailand säger barnen rätt ut om man är tjock, ful, vacker, lång eller kort. Men de lägger ingen vikt i det. Är man ful så har buddha gjort en ful, och det är ingenting man behöver skämmas över. typ så. vissa är tjocka och andra är smala. De menar ingenting illa när de säger att någon är ful. Lite konstigt hur det kan vara, för själv blir man ju jätteledsen om någon säger så till en. kram på dig!

2010-11-09 @ 06:41:17
Postat av: fannie

haha jag tänkte också på den lilla pandan här om dagen, det var tider det!

2010-11-09 @ 09:46:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0