Okej, Idag klev vi upp snortidigt (med tanke pa att vi kom hem toksent inatt), jag skulle folja med HyangEun till skolan! Efter tva timmars bussakande och tunnelbaneakande ar vi framme vid skolan. Jag satter mig i biblioteket och forsoker smalta in medan jag laser en bok. Och vet ni vad som hander och som ar valdigt mystiskt?????

Det finns kanske ett 20 tal platt tv langs med en vagg, framfor varje tv finns det tva fotoljer och en dvd eller blueray ar inkopplad till tvn. Likasa horlurar (det ar  ju trots allt ett bibliotek). Jag satter mig framfor en tv for att lasa min medhavda bok, det ar nagra som tittar pa bridget jones men annars ar det lugnt. Helt plotsligt kommer det en tjej, i min egen alder, borjar prata pa koreanska och vill ha min tv!
Jag bara tittar pa henne forst, chockad over att hon har mage att peta pa mig och vifta ivag mig mot en annan tv. Men snall som jag ar lommar jag ivag (efter att ha rynkat pa ogonbrynen och muttrat lite pa engelska at henne). Det fanns atminstone 4 lediga TV apparater!!!! Jag dubbelkollade om jag oavsiktligt hade rakat ta en blueray spelarna. Men icke.

Och sen kanske jag oavsiktligt gav sken av att vara n[n partyprinsessa men valdigt ickefysisk. Grejen har ar att den vasterlandska partykulturen inte finns har pa samma satt. Visst finns det n[n enstaka nattklubb men det ar inte lika utbrett har som i vast. Hursomhelst sa fragade dom (min systers klasskamrater) om partykulturen, men sahar i efterhand kanske dom fragade om vad jag sysslar med. bahahahha.
Sa svart att forsta dom ibland... hahahah.
Och anledningen till att dom tror svenskar ar kalla som sten var da vi gick ifran restaurangen i slutet av deras lunchrast sa haller dom alltid varann i handen, eller gar i armkrok.
Grejen ar att koreaner ar ratt..hm.. fysiska av sig. Dom kramas inte, men dom haller hand, hoftacklar en pa tunnelbanan for att komma forst, och gar i armkrok. Dom fragade om ja tyckte det var konstigt, och jag sa lite.. jag menar, hur manga 26 aringar kanner jag som gar hand i hand med sina vanner?
Sen kom jag pa att det kanske man gor en aning ibland i Sverige ocksa, bara lite mindre ofta.

jaaajaaa. Sa har sitter jag nu, vid en dator jag lyckas sno mig till utan a a och o pa tangentbordet. om 45 minuter ska vi borja dra oss hemat, vi ar hemma vid 5 och da ska vi ivag och ta familjefoto! fyra timmars resvag for drygt 4 timmars skola.. >)

OCH glomde ju beratta om gardagskvallen. Jag har tre fantastiska svenska broder hemma och trodde val aldrig att jag skulle fa en fjarde snall bror. Ni borde vara grymt avundsjuka pa mig :) Min bror har i alla fall, sen han var 16 velat ha en skinnjacka. Forst forra aret kunde han kopa en, sa han fick vanta i 10 ar innan han hunnit b;rja jobba for att kopa en. Nar jag kom hit insisterade han pa att jag ocksa skulle ha en, speciellt da han fick hora att jag hade en fejk jacka hemma. Sa:
Han kor oss (mig han och hans flickvan) till doengdemun (en shoppaholics mekka) enbart for att ga till en vaning dar det fanns sakerligen over 30 sma butiker med skinnjackor for att hitta en jacka till mig. Innan dess hade han bett mig maila over bilder pa vad jag gillade sa han kunde hjalpa mig leta.

I skinnjacks villan var det bra att jag sag ut som en korean. Butikerna som horde oss prata engelska trissade genast upp priserna eftersom dom trodde vi va rika. Da dom fick hora att jag var ifran Sverige (som ar kant i korea for sin valfard) sa blev allt helt plotsligt superdyrt. Sa var taktik var att jag pekade pa en jacka jag gillade, dom fragade pa koreanska vad den kostade, och sen fick jag borja prata pa engelska igen. bahaha, sa kara mamma marianne: du kan fa betala mkt mer om du kommer hit o handlar.

Vi kom hem narmre ett. och just det: min bror jobbar sex dagar i veckan, gar upp vid 6 for att komma hem sent pa kvallen. Visst ar han ganska snall anda? :)

kram