Häromveckan då jag cyklade längs med de vidsträckta norska åkrarna insåg jag någonting, och påmindes om något annat. Det har varit så mycket som ska ordnas, förutom att ha bokat en resa till Korea och fixat och donat med allt det. Så har jag även vart på g och sysslat med ytterligare en resa som jag hoppas får göra senare i vinter. Det är papper, inbjudningar, visum, bank-saker, pass och alla typer av sökningar som ska göras. Möten och intervjuer som ska bokas och biljetter att fixa. Det har gått, ibland med nöd och näppe. Men så börjar jag se ljuset på tunneln. Vi har vart duktiga, fixat allt fastän vi är halvt avkapade från omvärlden i vår lya på åker. Kontor i hemmet är sjukt underskattat för den delen.

Hursomhelst, Jag insåg hur duktiga jag och min flatemate har vart. Fixat allt detta, ändå kommer lyckas få ihop nära 200 arbetstimmar på en månad och tar en universitetskurs samtidigt. Cyklar till jobbet varje dag (nu är min cykel iofs trasig) och härdar ut. Vara lyckliga och njuta ändå. Samtidigt som jag insåg hur duktiga vi är, så slogs jag av att ingenting i mitt liv egentligen skulle ha fungerat. Att allt jag äger och har, är såna gåvor. Varenda människa, varenda lyckad uppgift här i livet. Allt jag kan göra och uppnå, är rena gåvor- rakt i famnen.

Så hur duktig jag än är, hur långt upp och långt in jag än når. Skulle jag aldrig någonsin klarat det ensam. Ibland kanske man kan tycka att det kan kallas tur. Även om jag för min del är rätt övertygad om att den turen stavas G U D.

nöter sönder Michael Johnsons låt "Han går aldrig förbi dig."

Jag ser hur du ensam och modlöst satt dig ner
i en kamp du inte orkar kämpa mer
om du inte får falla in i Jesu armar
i vems armar ska du då falla i?

Din väg har känts lång och i stormarnas land
har du famlat efter en skyddande hand.
Om du inte finner ro i Jesu armar
I vems armar ska du då finna ro?

Han går aldrig förbi dig, han vill förevigt
vara din. Han går aldrig förbi dig
Han vill förevigt vara din

Den smärta som bränner sönder din kropp
i din svaghet ser du inget hopp
Om du inte kan bli hel i Jesu armar,
i vems armar ska du då bli hel?

Han går aldrig förbi dig
Han vill förevigt vara din