Nu var det ett tag sen jag var in hit. Jag har haft "semester" tror jag det heter. En vecka hemma i mitt älskade norrland med bröllopsförberedelser, bröllop och mycket annat. Min storebror och en av mina hjältar i livet gifte sig med sitt livs kärlek. Det var stort. Hans fru är förövrigt en otroligt fin kvinna. Människor hävdar att man växer upp, släpper sin ursprungsfamilj och skapar sin egen. Må så vara, men jag tänker inte släppa min familj. Dom kommer få ha mig på halsen så länge som möjligt. Alexander är ett par år äldre än mig men jag räknar honom ändå som en av mina bästa vänner. Det är inte många människor jag skulle kunna dö för, göra allt och ännu mer. Jag kan nog räkna dom på mina händer. Men Alexander är en av dom. Har alltid varit så. Kommer alltid vara så.

#syskonkärlek

En vecka på Cypern med ovannämnda par, min svägerskas systers familj. Min brors svärföräldrar. Mina föräldrar. Min lillebror. Det var ett hårt liv, stekte i poolen 7h varje dag. Myste på kvällarna. Fick mig söta livliga vänner på sisådär 6-10-12 år :) en vila som var SJUKT välbehövlig. umgås med nära&kära. Man kan inte få det så mycket bättre.

Två veckor i Korea. Detta fantastiska och fruktansvärda land. Försökte "fight heat (klimatet) with heat (min tvåveckorlånga feber). Det fungerade inte. Det är två liv. Mitt 22 åriga svenska, smått galna självständiga jag blir en ung, omhändertagen 23åring, som fortfarande är "crazy" men som går med högklackade skor framför varandra och äter med pinnar( ungefär lika lättvindigt som med knivochgaffel I wish) I Korea blir jag ordentligt bestämd över, vad jag ska äta, när hur. Var vid bordet jag ska sitta. Jag får presenter, sminkar mig varenda dag, pratar engelska med det lilla koreanska vokabuläret jag har. I kollektivtrafiken blir jag pushad runt av okända människor & tilltalad av koreaner som ser helt nollställd ut då jag gensvarar på engelska.

Det bästa med Korea är min familj. Jag har bestämt mig för att älska dom, för att älska kulturen. (fast det får jag kämpa med alltsomoftast). Min familj är mysig, och varje gång jag har varit dit har jag haft förmånen att träffa ytterligare otroligt varma, trevliga och mysiga människor. Olika människor, människor som hemlighetsmissionerar i Kina, människor vars största intresse är att dansa på kvällarna, tonårspojkar som nästan inte vågade prata med mig, kaptener i det militära som pratade väldigt mycket med mig, amerikaner, koreaner, gamla, unga, blandningar. Intressanta, trevliga och genuina. Dessutom har jag fått erfara koreansk kareoke, skrattat mig halvt fördärvad och hållit andan då känslorna hotat att övermanna min hjärna.

Jag har uppskattat dessa veckor. Nu är det full fart med jobb. Försöka dra ner på tempot. Hoppas att något ska rädda mig