Jag försöker hitta orden. Ord som beskriver, som förskönar och förvanskar. Stockholmslivet rullar på här, bor hos mina fantastiska släktingar samtidigt som jag letar annat. Pluggar och hittar självdisciplinen samtidigt som jag söker jobb/sommarjobb. Njuter av solen och passar på att suga i mig all D-vitamin som går. Försöker hitta ord som säger sanningen. Men inte för mycket. Tänker på framtid och lösningar och försöker låta bli att låta oroa mig samtidigt. En sådan paradox.

Tenderar att prata sönder. Fundera ihjäl och analysera i bitar. En vän som för tillfället befinner sig i the UK är rakt på sak och påpekar hela tiden att jag tänker för mycket. Det stämmer. Ibland blir jag less på att umgås med mina egna tankar- och ibland är det rätt trevligt. Men hur ska man lära sig leva som man känner för, för tillfället- utan någon som helst tanke på  eventuella konsekvenser och följder?

Jag tycker om att mysa på. Sitta i en filt, se en film och kanske äta nått litet gott. Mysis är ett fint ord att kalla någon. Känner mig lycklig trots alla frågetecken. Jag har tak över huvudet för tillfället- resten löser sig. Solen sken så varmt idag, och framkallade hjärtelyckan till fingerspetsarna. Det var nästan så att jag ville klappa händerna. Jag känner mig lycklig, och fri. Utan bekymmer (ja jag vet...) men ibland måste man bestämma sig för att låta världsproblemen blekna. och njuta av solen.