De senaste dagarna har jag funderat på ordet trofasthet, vad det egentligen är och hur man kan vara en trofast människa här i världen. Eftersom Gud är av den trofasta typen så är det tacksamt att ha något att titta på och lära sig av. :)

En människa med ett trofast hjärta är en människa som inte ger upp. Som håller ut och som finns där för andra. En trofast vän är någon som inte överger en då det blåser, utan som hjälper i nöden. Som skrattar i glädjen. En trofast människa kan ha fel, men kan fortfarande vara stabil.

Jag längtar efter att vara en mer trofast människa. En uthållig människa som tror på det goda i människor, som ser det positiva och ständigt hoppas på mer. Jag vill vara stadig. Någonting stadigt som går att lita på. Vända-kappan-efter-vinden tendenser är inte mycket att hänga i julgranen. Det kommer stormar i livet, har det inte gjort det än så håll i hatten. De kommer förr eller senare. Men då de väl kommer vill jag stå på en sån fast grund att fastän vindarna rycker och sliter i mig så ska mina rötter vara så djupt rotade i det fasta att det inte spelar någon roll! Jag vill vara & tror jag är en människa som bygger mitt liv på en stabil grund helt enkelt.

Det är inte lätt att vara en trofast vän. Det, och som så mycket annat, handlar så mycket om beslut. Ett beslut om att vara mer positiv, ett beslut om att se det goda, ett beslut att inte alltid följa sin flyktbenägenhet.

Men jag vill vara där för andra, för det är NI som gör mitt liv värt något. Jag kan aldrig med varken ord eller handlingar förklara hur mycket mina vänner och familj betyder för mig. Ni är fantastiska! Och det är just det som gör beslutet lite lättare: Jag älskar för att Gud först älskat mig.

Jag vill ge, och vara så mycket för andra, därför att Gud har gett mig och varit så otroligt mycket för mig.

Tänkte bara påminna er om att ni är brutalt bra. Å nu ska ja susselulla!