Jag har varit oförskämt dålig på att uppdatera min blogg. Kanske har ni hunnit tröttna på att det aldrig kommer något nytt inspirerande livsförändrande inlägg ;) Livet är rätt busy- på ett bra sätt. Engagerar mig, gör saker helt och fullt. Allt eller inget. Heart and soul. Ska det va ska det va, annars kan det va. Som ja så vackert brukar säga :)

En intressant tanke jag blev påmind om ikväll är att jag älskat Jesus i hela mitt liv. Från det jag kunde gå, så vi säger 20 år för att inte överdriva har Jesus vart min bästa vän. Och inte som en "Molgan" man kunde skylla på då saker gick fel. I goda tider har jag trott på Gud. I svåra tider har jag trott på Gud. Kanske till och med lite extra: då allt rasar ser man vem som håller. I 20 års tid genom eld och genom vatten så har min Gud alltid vart den fasta klippan i mitt liv.

Ibland har jag skällt, klagat och vart allmänt grinig- såklart. Men om jag inte trodde på en Gud som fanns och att det fanns en mening med mitt liv, skulle jag inte orka ta mig ur sängen på morgonen. och fortfarande efter 20 år finns det människor i min närhet som väntar på att jag ska växa ifrån det.

Att tro och kyrka kan man syssla med då man är ung men sen måste man slå sig till ro. Men vet ni vad. Om jag gifter mig, bildar familj.. saker jag hoppas jag kommer göra (i framtiden:) tänker jag fortfarande vara engagerad i kyrkan. Jesus kommer fortfarande vara prioritet- för jag har sett att det håller.

Min tro är inte en bisyssla jag håller på med för att jag inte har något bättre för mig. Jag skulle lätt hitta andra saker att fylla mitt liv med om jag bara ville döda tid.

Min Gud tar mig till platser som jag aldrig trodde jag skulle få se, ger mig människor i min närhet som betyder långt mer än dom kan förstå. Jag har förmånen att få ta del av och se hur människor växer i sina relationer. Växer i livet. Växer i Kärlek. Växer i Gud. Hur kan jag någonsin växa ifrån det?