bleeding love

 

Mina klasskompisar är trevliga, välartade och i viss mån politiskt korrekta. Många har andra utbildningar i bakgrunden och gedigna arbetslivserfarenheter. När vi skulle presentera oss skulle vi säga våra namn, var vi kom ifrån och hur vi kommit på tanken att gå MR-linjen. Jag var ganska långt bak i raden av alla människor och fick förmånen att höra många olika dialekter, olika spännande resor de gjort, allt de varit engagerade i, organisationer, drömmar och fantastiska erfarenheter.

Så var det min tur. Jag överlevde presentationen och sen gick vi vidare till nästa. Men tanken slog mig hur ofta vi definierar vilka vi är, på grund av vad vi gör. Vad om jag hade ställt mig upp och sagt;

Jag heter Evelina. Jag har varken en akademisk examen att nämna eller ett spännande arbete att berätta om. Men jag har levt livet och skrattar mycket. Att fysisk smärta går att överleva, att själslig smärta är den värsta som finns. Jag har lärt mig hur jag överlever genom livet. Hur man andas då det inte finns någon luft, och då man lever fastän allt känns tomt. Och vem som hjälper mig igenom varje tuff period. Jag har inte levt i Borneos djungler och lärt mig om ursprungsbefolkningen men jag har rest över jordklotet för att lära känna min egen ursprungsbefolkning. Och tyvärr är jag fortfarande inte engagerad i amnesty eller något liknande. Mest för att jag gör saker helt och fullt, heart and soul, och för tillfället finns inte min tid till att vara där. I mitt liv prioriterar jag kyrkan och någon gång önskar jag kunna kombinera min längtan efter att få vara mer delaktig i ett socialt arbete med kyrkan som jag älskar.

 

Men jag sympatiserar med människor, jag känner mig så välsignad och tacksam för allt jag fått i mitt liv att jag så gärna vill dela med mig av vad jag har till andra- som inte har. Med frihet kommer ansvar. Andra människor är viktiga, oavsett om de är mina främmande grannar eller en familj i afrika. Jag valde att gå MR, i en tid då människor kränks varenda dag. En utbildning man inte riktigt vet var man kommer sluta som. "

 

För andra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0