Idag känner jag mig eftertänksam. Lycklig, glad och eftertänksam... För ett par dagar sen satt jag och pratade med mina vänner om framtiden. De är sugna på att se världen, resa själva, uppleva nya kulturer och se saker de aldrig sett förr. Mitt lilla nomadhjärta rycktes med i stunden & jag försökte snabbt i huvudet lista fem vackra platser jag skulle vilja se.

Jag älskar att prata om världen, fascineras över hur stor och liten den är på samma gång. Jag älskar hur naturen ser ut som ett vykort och ibland om jag blundar riktigt hårt kan jag känna lukten av salta hav och söta blommor. Och sen insåg jag något annat:

hur mycket jag än gillar att se nya platser och utforska det outforskade så är det största äventyret för mig- det jag gör nu. Att vara hemma i Sverige. Ibland ilar det i magen av att jag bor i Stockholm, för jag har en känsla av att jag kommer vara här ett tag. Och det är spännande, läskigt, exalterande, ja allt på samma gång; att faktiskt bo på den plats där jag tror mitt hem kommer vara. Att bygga långsiktigt, en bricka i taget. Plantera mig.

Med det sagt menar jag inte att jag aldrig kommer resa utomlands, men så länge i livet har jag hela tiden velat resa bort. Och när jag varit borta ett tag vill jag resa hem, och bort, och hem. I en ständig okontrollerbar rörelse. Allt för att inte hamna i ett mediokert liv. Men nu är jag hemma. Sverige är hemma. Stockholm är hemma. Världen är spelplanen, kanske får jag resa runt i ett framtida jobb sisådär när jag är fyrtio femtio år. Men nu.. nu är jag hemma och lever allt utom ett mediokert liv